Och om man inte vill mer..?
Jag orkar inte. Orkar verkligen inte. Flytt upp på mitt rum och försöker att inte bryta ihop. Inläggningen närmar sig liksom det nya året. Jag vill bort. Inte vara kvar. Håller mig själv i handen och försöker motstå alla impulser men det är så vansinnigt svårt. Och så ensam. Så förbannat ensam.
Lyssnar på musik och tonerna äter sig in i min själ. Djupt. Hårt. Oönskat. Jag vill försvinna, för jag orkar inte möta nästa år. Här och nu, jag VET, men det går inte. Jag försöker och misslyckas, och plötsligt känns det som om hela 2011 års ångest väller över mig. Ett helt år till med utmaningar, ångest och sjukdomar? "Så blir frisk då" - men det kan jag inte. Jag vill inte vara sjuk, men jag vill inte vara frisk heller. Vill inte dö, men inte heller leva. Ständigt dessa mellanting, en fot på vardera sidan gränsen och plattor som dras isär. Välj sida, eller bli klämd mitt emellan. Jag vågar inte. Kan inte. Och kanske vill jag inte heller.
Jag vet inte, och kanske kan jag inte veta. Jag bara vill inte mer nu.
//M
Lyssnar på musik och tonerna äter sig in i min själ. Djupt. Hårt. Oönskat. Jag vill försvinna, för jag orkar inte möta nästa år. Här och nu, jag VET, men det går inte. Jag försöker och misslyckas, och plötsligt känns det som om hela 2011 års ångest väller över mig. Ett helt år till med utmaningar, ångest och sjukdomar? "Så blir frisk då" - men det kan jag inte. Jag vill inte vara sjuk, men jag vill inte vara frisk heller. Vill inte dö, men inte heller leva. Ständigt dessa mellanting, en fot på vardera sidan gränsen och plattor som dras isär. Välj sida, eller bli klämd mitt emellan. Jag vågar inte. Kan inte. Och kanske vill jag inte heller.
Jag vet inte, och kanske kan jag inte veta. Jag bara vill inte mer nu.
//M
Nyårsångest
Ett år till har gått. Ett år till, och med undantag för 2 veckor (ja, jag har räknat dem) har jag mått hemskt. Varje dag.
Ändå ligger jag här i min normalviktiga, svullna kropp och önskar bort sisådär 10kg (minst). Jag vill inte se ut såhär. Är inte hemma i mig själv.
Jag tycker inte om nyår. Tycker inte om att fylla år. Allt påminner om hur många år sjukdomen/arna tagit från mig och hur hopplöst dålig jag är som inte klarar av att ta mig ur dem. Som inte kommit någonstans i år heller. "Tänk om detta kan få bli året det vänder" stod det i ett mess jag fick igår från en av de personer som känner mig allra bäst. Ja, tänk. Och tänk så besvikna alla blir när jag nästa år har gjort samma resa igen. Upp i vikt, ner i vikt, in på sjukan, ut igen, upp i vikt, ner i vikt... VAD ÄR DET FÖR LIV??? Jag är arg. Ledsen. Besviken, upprörd och frustrerad. Men jag kan inte se ut såhär. KAN INTE. Kilona är ivägen, vad jag än vill göra, så de måste bort. Fort.
Det nya året inleds med ätstörning, depression och massvis med ångest.
Kanske skriver jag ikväll. Fira tänker jag i alla fall inte.
//M
Ändå ligger jag här i min normalviktiga, svullna kropp och önskar bort sisådär 10kg (minst). Jag vill inte se ut såhär. Är inte hemma i mig själv.
Jag tycker inte om nyår. Tycker inte om att fylla år. Allt påminner om hur många år sjukdomen/arna tagit från mig och hur hopplöst dålig jag är som inte klarar av att ta mig ur dem. Som inte kommit någonstans i år heller. "Tänk om detta kan få bli året det vänder" stod det i ett mess jag fick igår från en av de personer som känner mig allra bäst. Ja, tänk. Och tänk så besvikna alla blir när jag nästa år har gjort samma resa igen. Upp i vikt, ner i vikt, in på sjukan, ut igen, upp i vikt, ner i vikt... VAD ÄR DET FÖR LIV??? Jag är arg. Ledsen. Besviken, upprörd och frustrerad. Men jag kan inte se ut såhär. KAN INTE. Kilona är ivägen, vad jag än vill göra, så de måste bort. Fort.
Det nya året inleds med ätstörning, depression och massvis med ångest.
Kanske skriver jag ikväll. Fira tänker jag i alla fall inte.
//M
Kan inte
Halvligger i soffan och tittar på Karate Kid. Lat? Javisst. Var på biblioteket imorse, därefter en sväng till frisören innan mamma körde mig till isbanan (blev inbjuden till "den årliga hockeymatchen" av ett par härliga tjejer i klassen), så där spenderade jag sedan 1.5h på isen - skrikandes och viftandes med en klubba. Troligtvis var de flesta av oss livsfarliga för vår omgivning, men det var mysigt och jag skämdes inte sååå farligt. Nu är dock krafterna slut, ångesten stark och allt fel. Ska snart ut till stallet och ta hand om ponnyn, men innan dess väntar middagen. Fryser både fysiskt och psykiskt, måndag närmar sig med stormsteg och jag vill bara frysa tiden.
Jag borde kanske (antagligen) tacka ja till hela behandlingen, men hellre än att bli frisk (eftersom jag inte tror att jag blir det) vill jag bli klar med skolan. Ha den avklarad och ur vägen. Kanske är jag inte redo att lämna ätstörningen än, och kanske (såhär får man inte säga...) behöver jag den för att klara skolan nu. Svårt att förklara, men så känns det.
Jag testar två veckor på östra, ser vad de säger och hur allt känns, kanske kan jag få en plats när jag är redo att ta den och göra något med den. Utbildning i mig själv fick jag i Varberg, men vad jag ska göra nu vet jag faktiskt inte.
Jag borde kanske (antagligen) tacka ja till hela behandlingen, men hellre än att bli frisk (eftersom jag inte tror att jag blir det) vill jag bli klar med skolan. Ha den avklarad och ur vägen. Kanske är jag inte redo att lämna ätstörningen än, och kanske (såhär får man inte säga...) behöver jag den för att klara skolan nu. Svårt att förklara, men så känns det.
Jag testar två veckor på östra, ser vad de säger och hur allt känns, kanske kan jag få en plats när jag är redo att ta den och göra något med den. Utbildning i mig själv fick jag i Varberg, men vad jag ska göra nu vet jag faktiskt inte.
//M
Tillbaka
Ja, nu är jag hemma igen efter en vecka med is, snö och tö. Kommer inte ihåg sådär jättemycket, har mest varit innesluten i någon slags ångestbubbla, och den har fortfarande inte släppt.
Tjockkänslor och galna tankar svärmar och ockuperar hela mig, attack dygnet runt och jag ger efter. Håller med. På måndag läggs jag in och jag kan inte i mina vildaste fantasier tro att de låter mig stanna på avdelningen när de sett mig. Och för alla er som tror att jag är asdålig och döende av svält kan jag berätta att jag hade normalvikt vid senaste vägningen, och med all säkerhet "bättrat på" den. Övervikt kallar jag det nu, menmen.
Bajsångest.
Inget mer att tillägga.
//M
Tjockkänslor och galna tankar svärmar och ockuperar hela mig, attack dygnet runt och jag ger efter. Håller med. På måndag läggs jag in och jag kan inte i mina vildaste fantasier tro att de låter mig stanna på avdelningen när de sett mig. Och för alla er som tror att jag är asdålig och döende av svält kan jag berätta att jag hade normalvikt vid senaste vägningen, och med all säkerhet "bättrat på" den. Övervikt kallar jag det nu, menmen.
Bajsångest.
Inget mer att tillägga.
//M
Tjillevipp!
Nu drar jag iväg.
God jul <3
//M
God jul <3
//M
På väg iväg
Jahapp. Om en knapp timme åker jag ner till skolen, och troligtvis bär det sedan av direkt därifrån upp till sälen för en vecka där.
Jag har inte så mycket att säga egentligen. Läste ut "Gå din väg men stanna" igår, och tyckte den var jättebra. Själva meningen med boken liksom.. Ja, den passade mig och jag inser att jag läste den vid rätt tillfälle för att tycka om den.
Har bara dator och mobil kvar att packa nu, och så mig själv förstås. Ska lämna lite böcker på biblioteket innan vi drar, och i skolan ska vi få tillbaka ett mycket efterlängtat prov... Åh GUD jag hoppas det gått bra...
Nej, nu ska jag piska mig vidare. Hade kropp och psyke fått välja skulle jag inte gjort ngt alls idag. Eller igår. Eller på flera veckor. Men det funkar ju inte så. Ska dock försöka vila lite i fjällen.... Kanske. KANSKE.
Har bara dator och mobil kvar att packa nu, och så mig själv förstås. Ska lämna lite böcker på biblioteket innan vi drar, och i skolan ska vi få tillbaka ett mycket efterlängtat prov... Åh GUD jag hoppas det gått bra...
Nej, nu ska jag piska mig vidare. Hade kropp och psyke fått välja skulle jag inte gjort ngt alls idag. Eller igår. Eller på flera veckor. Men det funkar ju inte så. Ska dock försöka vila lite i fjällen.... Kanske. KANSKE.
//M
Fall
Var på östra imorse hos min behandlare. Bra samtal. Mamma körde mig hem - och vi rök ihop. En skitsak egentligen, men känslig som jag är blir allt så stort nu. Kastade mig ur bilen vid skolan, mer eller mindre sprang in i skolan och in på en toalett. Plötsligt kändes det som om allt kom på samma gång, allt jag hållt tillbaka så länge och allt jag vägrat känna. Tårarna vägrade sluta rinna, så efter ett tag gick jag till lektion (följd av älskade N <3) och satt i ett hörn med tårarna rinnande. Nu har de slutat dock (efter ett par h), är trött och satt på masken igen. Eller, masken hoppade på mig så fort den kunde.
Jag är rädd för att släppa. Igen. Mer. Trots att bara en liten, liten del fick ta sig uttryck (jobbade ju hela tiden på att få allt att sluta kännas), var det svårt att stå ut. SVÅRT.
Inser att detta blir en katastrofal text, men helt ärligt: couldn't care less. Liiiite annat i mitt huvud just nu.
Jag är rädd för att släppa. Igen. Mer. Trots att bara en liten, liten del fick ta sig uttryck (jobbade ju hela tiden på att få allt att sluta kännas), var det svårt att stå ut. SVÅRT.
Inser att detta blir en katastrofal text, men helt ärligt: couldn't care less. Liiiite annat i mitt huvud just nu.
//M
Soffpotatis
Sitter i soffan. Avslutat tre arbeten idag och är helt slut. Fick besked idag: 2jan läggs jag in. Igen. Ny avdelning. Hur det känns? Hemskt, verkligen hemskt, trots att jag försöker att varken känna efter eller tänka på det.
Ont i hela kroppen, ångest ångest ångest.
Åh, jag vill inte.
//M
Åh, jag vill inte.
//M
Ångestförlamad
Ligger här igen och ryggen har fryst fast igen, benen är låsta. Skakade och frös och trodde jag skulle gå sönder för en liten stund sedan, men nu är allt stilla. Nåja, på utsidan iaf. Det är ta mig tusan inte lätt att orka.
Tre gånger (minst) har jag verkligen stått på gränsen mellan liv och död.
Är det inte NOG för någon som inte ens fyllt 19?
Jag har pendlat i vikt, ökat och rasat i flera år, räcker det inte nu? Jag är tjock men har en normalvikt, MÅSTE jag ner de där "minst 10kg" igen? IGEN?
Jag har skadat min kropp i 5 år, eller mer. Skadat min själ ännu längre.
Snälla. snälla anorexi. Låt mig bara vara ifred. För jag orkar inte stå emot när du skriker så högt.
Är det inte NOG för någon som inte ens fyllt 19?
Jag har pendlat i vikt, ökat och rasat i flera år, räcker det inte nu? Jag är tjock men har en normalvikt, MÅSTE jag ner de där "minst 10kg" igen? IGEN?
Jag har skadat min kropp i 5 år, eller mer. Skadat min själ ännu längre.
Snälla. snälla anorexi. Låt mig bara vara ifred. För jag orkar inte stå emot när du skriker så högt.
//M
Freeze
Frysfunktionen delvis aktiverad och jag kommer ingenstans. Känns som om min rygg och mina ben fryst fast i ett läge utan intresse att bryta ångestförlamningen. Jag har massor att göra, eller kanske knappt något alls. Måste ha tag i v.slussen, innan dess vet jag ju ingenting. Åh, jag HATAR att inte ha koll framåt. Vill ju hemskt gärna i alla fall veta hur de närmaste timmarna ser ut liksom... Frågan är om det gör skillnad egentligen. Ångesten är tok-stor ändå.
//M
5h
Det blev 5h sömn inatt. Jag är trött men ändå inte - ångesten bits och rivs och sparkas. Svårt att somna om då. Tankarna flyger runt i 300 knyck vilket resulterar i våldsamma frontalkrockar mellan huvudets inre väggar.
Jag väntar. På något bättre men tror att jag får något värre. Livet har inte för vana att vara snällt mot mig.
Jag väntar. På något bättre men tror att jag får något värre. Livet har inte för vana att vara snällt mot mig.
//M
Svar till Anonym
Ingen ny behandlingstid, hade en vecka kvar som jag ska försöka ta ut. Påbörjar dock behandling på Östra i jan. Och ja: jag har massor att jobba med.
//M
Dagen idag
Jag har massor kvar att göra. Måste verkligen plugga en stund, och måste packa. Blir kanske Varberg imorgon, och då måste jag vara redo att åka.
Fixat lite julklappar.
Mår skit.
Spelat in tysta utkast på What Are Words och Angels on the Moon, ser fram emot att kunna spela in dem på riktigt om inte allt för lång tid.
Jag rasar och faller och allt är fel. Trasig.
Fixat lite julklappar.
Mår skit.
Spelat in tysta utkast på What Are Words och Angels on the Moon, ser fram emot att kunna spela in dem på riktigt om inte allt för lång tid.
Jag rasar och faller och allt är fel. Trasig.
//M
Elakt
Har jag inte nog med min depression, UTAN att anorexin lägger sig i? Hela tiden rösten som skriker åt mig, vrålar hur värdelös, tjock, ful och äcklig jag är. Att jag inte är värd ett liv eller ens att leva, att jag bara är en börda, att jag är hemsk och aldrig kommer bli bättre för att jag är så svag. Jag vet att ÄS styr mig mycket nu, men jag vill inte att det ska vara så. Är jag verkligen tjock bara för att jag nått normalvikt nu? Är det vad alla tänker om mig? Jag vet inte, men helt logiskt känns det inte. Men som sagt; det är min känsla och det mina tankar skriker åt mig hela tiden. Det är elakt. Livet är elakt.
Fick en härlig kram av en person som betyder mycket idag iaf, och får hela tiden världens finaste sms från M. <3
Så varför känner jag mig så hopplöst ensam och galet ledsen? Deppad.
Jobbar på en cover av min absoluta favoritlåt (i nuläget iaf): Angels on the moon - Thriving Ivory. Kanske nämnde den igår, minns inte, men den är värd att nämnas fler gånger i vilket fall som helst.
Så varför känner jag mig så hopplöst ensam och galet ledsen? Deppad.
Jobbar på en cover av min absoluta favoritlåt (i nuläget iaf): Angels on the moon - Thriving Ivory. Kanske nämnde den igår, minns inte, men den är värd att nämnas fler gånger i vilket fall som helst.
Det är svårt att orka leva. Verkligen svårt. Men.
//M
Det är inte så enkelt.
"Skärp dig". Det är fan inte så enkelt..! Jag har aldrig bett om att få hata mig själv. Aldrig bett och detta helvete. Kanske borde jag kunna skärpa mig, men det kan jag inte. Punkt.
Lyssnar på Angels on the Moon - Thriving Ivory (UNDERBAR låt) och försöker att inte tänka på den jävliga framtiden, eller ens på nuet. Jag försöker att vara i intet och inte närvara. För jag orkar inte. Kan man sjukanmäla sig från Livet, och stänga av ett tag...? Och nu är det helg. Piss-helg. Jag vill bort.
Lyssnar på Angels on the Moon - Thriving Ivory (UNDERBAR låt) och försöker att inte tänka på den jävliga framtiden, eller ens på nuet. Jag försöker att vara i intet och inte närvara. För jag orkar inte. Kan man sjukanmäla sig från Livet, och stänga av ett tag...? Och nu är det helg. Piss-helg. Jag vill bort.
Tjej listan 2011 - alla måste göra den!
T i o s a k e r o m d i t t l i v
Har du nånsin varit kär? - Ja
Tror du på kärlek? - Tror på? Klart den finns?
Har du gjort något inom kärleken som du verkligen ångrar? - Nix
Har du någonsin fått ditt hjärta krossat? - Inte krossat, nej. Men ledsen har jag varit.
Har du någon gång krossat någon annans hjärta? - Tror det.
Har du nånsin älskat någon utan att tala om de för .onom? - Nepp
Är du rädd för att starta ett förhållande med någon? - Ja
Tror du på kärlek vid första ögonkastet? - Förälskelse; ja
K a n:
Kan du röra på öronen? - Hah, nä
Kan du slicka dig på näsan? - kunde när jag var yngre.. Men inte längre ("det var bättre förr") :)
Kan dina föräldrar lita på dig? - Beror på med vad
Kan du låta bli att prata på 4 timmar? - Japp
Kan du va på en fest utan att dricka? - Inga problem, dricker inte
Kan dina vänner lita på dig? - Absolut
Kan du tänka att pierca dig i naveln? - Neh
Kan du låta bli att spendera pengar i en affär om du har pengar? - No prob.
H a r:
Har du pussat någon som är tre år äldre? - Nej
Har du haft sex med någon som är tre år äldre? - Nepp
Har du haft ett förhållande med någon som är tre år äldre? - Varit på G, men inte tillsammans
Har du blivit påkommen när du har haft sex? Nej
Har du ljugit på någon fråga än då? - Nepp
V e m:
Vem älskar du? - familjen, vännerna, ponnyn...
Vem pratade du senast i telefon med?- Mamma
Vem är snällast i världen? - Åh, oj... Vet inte x)
Vem vill du prata med nu? - någon som förstår och som jag litar på
Vem sov du senast med? - mitt täcke...Blir inte mer spännande än så
Vilken kille sov du sist med? - pappa när jag var liten
Vem vet allt om dig? - Ingen vet allt om mig, men mina närmaste vänner vet väldigt mycket, liksom mina samtalskontakter
Vem messade du med sist? - sis <3
Vem fick dig sist på glatt humör? - en av mina änglar <3
D I G
Hur lång är du? - 164.5cm
Vad vill du bli när du bli stor? - flytta, skaffa barn, ha ett jobb, må bra och leva lycklig i alla mina dar ;)
Har du långt hår? - Relativt
Vilken hårfärg har du? - brunt/brunblont
Sminkar du dig? - Händer väl ;)
Har du kysst någon idag? - Nä
Vem i sånnafall? -
färg på dina underkläder just nu? - marinblå
F A M I L J
Bor dina föräldrar ihop? - Ja
Vem är bäst, mamma eller pappa? - lika bra men väldigt olika
Hur många syskon har du? - ett
Vad är det senaste du sa till din mamma? - ropa sen då
Hur många ställen har du bott på? - två
K O M P I S A R
När var du senast med nån kompis? - idag i skolan
Vem sov du senast hos? - hemma hos mig
Har du kysst nån kompis? - nejnej
Har du varit tillsammans med någon du nu är kompis med? - näpp
Vem har du varit kompis med längst? - Lisa :)
Vem känner dig bäst? - N, stora C, lilla C, J, M...R?
Skulle du säga till en kompis att du hatade hans/hennes tröja om du gjorde det? - nej
Känner du dig tvingad till att umgås med vissa kompisar? - hah, nä
V Å G A R D U
Skrika åt dina föräldrar? - det händer väldigt sällan, men ja, om jag blir väldigt arg
Klä dig annorlunda? - vet inte...
Vara dig själv? - bara med mina närmaste vänner <3
Visa dig i bikini/badbyxor? - gör det, men allt annat än gärna
Pierca dig? - nej
Ha sex på offentlig plats? - haha, gud vilken fråga.. Men nej ;)
Vara omogen? - är jag någonsin MOGEN?
Äta småkryp? - NEJ
D I V E R S E
När tuggade du tuggummi senast? - flera år sedan tror jag, tål inte tuggummi
När var du på semester senast? - sommaren 2010, i Le Crotoy, Frankrike
Vilken färg är det på din tandborste? - Vit/rosa
Är ditt hår tråkigt? - Jo...
Hur ofta duschar du? - Varje/varannan dag
När ska du gå och lägga dig Ikväll? - så tidigt som det går...
För mycket.
Satt i min egen värld på bussen från min behandlare till skolan, när det plötsligt slog mig: alla ungdomar har det inte såhär. Alla i min klass har det inte såhär. Inte alla står med en fot på psyk och en fot i skolan, inte alla planerar sin tid i inläggningar på olika avdelningar, inte alla försöker desperat att klara terminen innan allt faller och man hamnar akut på psyk. Det är inte alla som har det så. Hm. Konstig känsla. Det är min vardag och jag är så van vid det, att jag knappt ifrågasätter eller reflekterar över det, även om det förstås tynger mig.
Läser "Gå din väg men stanna", och har visserligen bara kommit ett par sidor men känner att boken så väl beskriver hur jag känner mig. Bara för att ta ett exempel:
" Depressionen stod böjd över henne och andades surt. Hon var rädd för livet. Hon var rädd för döden. Hon var rädd för nästa dag. Hon var rädd för ensamheten. Hon var rädd för att träffa någon. Hon var rädd för att misslyckas på nytt. Hon var rädd för sitt eget psyke som för varje dag blev ev allt knyckigare slänggunga. Hon grep tag om sitt huvud och försökte hålla det stilla. Det gick en liten stund, sedan kom slänggungan tillbaka".
Svårt att andas. Sitter i skolan och inväntar nästa lektion fastän världen rusar så fort att jag bara vill hoppa av.
Läser "Gå din väg men stanna", och har visserligen bara kommit ett par sidor men känner att boken så väl beskriver hur jag känner mig. Bara för att ta ett exempel:
" Depressionen stod böjd över henne och andades surt. Hon var rädd för livet. Hon var rädd för döden. Hon var rädd för nästa dag. Hon var rädd för ensamheten. Hon var rädd för att träffa någon. Hon var rädd för att misslyckas på nytt. Hon var rädd för sitt eget psyke som för varje dag blev ev allt knyckigare slänggunga. Hon grep tag om sitt huvud och försökte hålla det stilla. Det gick en liten stund, sedan kom slänggungan tillbaka".
Svårt att andas. Sitter i skolan och inväntar nästa lektion fastän världen rusar så fort att jag bara vill hoppa av.
//M
Reklamanalys
Åkte till skolan trots att jag inte är schemalagd idag. Försöker skriva reklamanalys men har ingen inspiration, så jag tror faktiskt en dagisunge skulle göra det bättre. Usch. Tur att jag har en vecka på mig (som om det hjälper). "Vad önskar du dig i julklapp?" - ETT LIV.
//M
Tisdag
Tisdag. Sitter i skolan, religionsprovet avklarat. Massvis med biverkningar av medicinen och jag vill bara sova. Ångesten har övergått i en molande smärta och jag vill ingenting. Jag fryser. Har knappt vettiga lektioner kvar idag ens, men dagen avslutas med att vi får tillbaka kemiprov från början av terminen, så måste ju stanna tills dess. Väntar på ett samtal. Och på bättre tider.
//M
//M
Jag önskar jag vore värdefull
Måste hålla ut. En. Vecka. Till.
Finns bara ett sätt att orka: vara tuffare mot mig själv.
//M
Finns bara ett sätt att orka: vara tuffare mot mig själv.
//M
Dålig
Ja, jag blev faktiskt verkligen dålig av olanzapinet. Legat i sängen fram till 16 idag, halvsovit, svettats och haft feber. Illamående och yrsel, svimningskänslor när jag försökt ställa mig upp, apati och ännu fler konstiga tankar än vanligt. Ändå känns det lockande att ta den ikväll igen. För att inte KÄNNA hela tiden. För att sova bort tiden.
Nej, blir kanske ökad dos theralén istället.
Kul liv. Verkligen kul. Slösat bort en hel dag på absolut ingenting, inte ens pluggat. Känner mig totalt värdelös och ångesten är elak.
Jag vill inte vara en zombie. Men vill inte ha ångest-explosioner konstant inuti heller. Pest eller kolera.
Ligger och lyssnar på min egenskrivna "avlappningsmusik" eftersom det är det enda jag vill lyssna på nu. Känns som att höja sig själv till skyarna, det är inte det jag menar. Jag menar bara att det bara är min musik som just nu beskriver hur JAG mår. Den betyder mycket för MIG.
Framtiden hotar mig, dåtiden jagar, nuet piskar. Världen snurrar fortare och fortare, och det känns som om jag ska tappa fotfästet och kastas iväg.
//M
Nej, blir kanske ökad dos theralén istället.
Kul liv. Verkligen kul. Slösat bort en hel dag på absolut ingenting, inte ens pluggat. Känner mig totalt värdelös och ångesten är elak.
Jag vill inte vara en zombie. Men vill inte ha ångest-explosioner konstant inuti heller. Pest eller kolera.
Ligger och lyssnar på min egenskrivna "avlappningsmusik" eftersom det är det enda jag vill lyssna på nu. Känns som att höja sig själv till skyarna, det är inte det jag menar. Jag menar bara att det bara är min musik som just nu beskriver hur JAG mår. Den betyder mycket för MIG.
Framtiden hotar mig, dåtiden jagar, nuet piskar. Världen snurrar fortare och fortare, och det känns som om jag ska tappa fotfästet och kastas iväg.
//M
Jag är rädd
Tagit min första tablett. Kroppen känns konstig, allt känns konstigt. Känner mig borta och nära och drogad. På en så liten dos? Syns väl inte i texten för er som läser, men jag domnar och är skiträdd. Fuck medicin. Jag vill inte vara nerdrogad. X antal timmar tills den släpper taget om mig. Håll tummarna att det släpper snabbare än beräknat. Kul när man får mer ångest av medicinen men ändå mindre och blir trött men livrädd.
Suddigt.
//M
Suddigt.
//M
Fegt eller smart..?
Hade tänkt be dem att köra in mig till psyk idag. Fegar ur. Jag vill inte dit. Jag kan nog låtsas ett par veckor till, gå klart terminen, skriva proven och göra inlämningarna. Jag vill inte misslyckas hela tiden!!! Vill bevisa för mig själv att jag inte är fullt så hopplös, värdelös och svag som jag känner mig. Inte fullt så patetiskt dålig. Samtidigt mår jag skit.
Jag vet faktiskt inte. Vet inte om det är fegt att låta bli psyk (om jag behöver det och bara låtsas motsatsen och naivt lurar i mig själv att jag klarar mig ändå) eller om det är smart (gå klart terminen, mindre efter mig, visar att jag klarar av saker... Men framför allt: blir klar med terminen).
Jag vet inte.
//M
Jag vet faktiskt inte. Vet inte om det är fegt att låta bli psyk (om jag behöver det och bara låtsas motsatsen och naivt lurar i mig själv att jag klarar mig ändå) eller om det är smart (gå klart terminen, mindre efter mig, visar att jag klarar av saker... Men framför allt: blir klar med terminen).
Jag vet inte.
//M
Inte en dag till..
Hemsk dag. Från början till slut. Gråtit, tappat verklighet, kastats runt mellan tankar och känslor och bara flytt från dem som betyder allra mest för mig. Hur säger man till någon att livet är ett enda stort, svart hål och att man bara önskar att någon kunde dra upp en, när man vet att det inte funkar så? När man inte vill mer och ligger på botten, men klamrar sig fast med näbbar och klor vid skolan för att jag ju måste lämna in uppgifter och göra prov... "Det är ju snart jullov, jag orkar två veckor till". Det GÖR JAG INTE. Men jag måste. Men kan inte. Men måste.
Jag har slagit knut på mig själv och drunknar i ångest. Förgiftad av stresshormon och helt isolerad i min vidriga bubbla. Jag kommer hem och skrattar fast jag borde be dem att släpa ut mig till bilen, skrika åt personalen på akuten att lägga in mig på psyk på stört och sedan låta mig vara där tills jag inte är såhär mot mig själv. Ja, det är kanske det jag borde göra. Istället låtsas jag att allt är fint. Lättast i stunden, och känns som om det skulle vara det rätta eftersom det är bäst för mina betyg.
Ändå....
JAG ORKAR INTE.
//M
Jag har slagit knut på mig själv och drunknar i ångest. Förgiftad av stresshormon och helt isolerad i min vidriga bubbla. Jag kommer hem och skrattar fast jag borde be dem att släpa ut mig till bilen, skrika åt personalen på akuten att lägga in mig på psyk på stört och sedan låta mig vara där tills jag inte är såhär mot mig själv. Ja, det är kanske det jag borde göra. Istället låtsas jag att allt är fint. Lättast i stunden, och känns som om det skulle vara det rätta eftersom det är bäst för mina betyg.
Ändå....
JAG ORKAR INTE.
//M
Nobelfest
Nyss hemkommen från skolan - haft den årliga nobelfesten med hela programmet. Liksom alla andra år jag varit med började kvällen fint, fortsatte med att jag var den enda som inte åt av middagen utan satt med tom tallrik och tom blick, lyckades låtsas en stund till för att sedan avsluta i ångest och tårar på golvet på en av skoltoaletterna. Åh, älskade vänner, ni skötte kvällen finfint och alla hade jättetrevligt. Det är bara jag som är fail.
Mår hemskt.
Ska försöka få åtminstone liite sömn. Vad nu det ska vara bra för. Jag bryr mig inte.
//M
Ska försöka få åtminstone liite sömn. Vad nu det ska vara bra för. Jag bryr mig inte.
//M
Tastes like shit
Livet smakar beskt. Surt. Illa.
Det finns dagar, kvällar och nätter när jag bara vill bort. Detta är en av dem.
Det finns dagar, kvällar och nätter när jag bara vill bort. Detta är en av dem.
//M
Dictum Factum
Sagt och gjort. Jagskrev provet. Första delen kändes super, andra tyvärr rätt fail. Därefter var det föreläsning på Chalmers om årets nobelpris i kemi och fysik.
Är helt galet trött, mår hemskt. Ser Mean Girls på tv och försöker att inte tänka eller känna.
Jag överlevde dagen, och nu är MaD nääästan slut. Alltid något. (<- försök till positivitet trots att allt känns förjävligt).
//M
Är helt galet trött, mår hemskt. Ser Mean Girls på tv och försöker att inte tänka eller känna.
Jag överlevde dagen, och nu är MaD nääästan slut. Alltid något. (<- försök till positivitet trots att allt känns förjävligt).
//M
Typ D-Day
Provmorgonen. Vaknat och är ASNERVÖS trots att jag försöker lugna ner mig. Det är väl vid bland annat sådana här tillfällen som ångestproblematiken gör sig påmind. Känns som om jag bygger en ångestattack. Försöker tänka att i det stora hela spelar väl för sjutton inte Matte D ngn roll? Men, det är så himla trist att falla på målsnöret. Har verkligen jobbat hårt den här kursen, känt att jag förstått, och nu fungerar INGENTING. Fast, igår gjorde det faktiskt det. En stund.
Håll tummarna för mig. Jag kommer behöva det.
Hah, ni se, kan inte ens få ihop vettiga meningar. Shit happens, ångest och nervositet brukar ha den effekten på mig. Hur jag mår i övrigt ska jag försöka att inte tänka på nu. Upp om ca 15min, ta en huvudvärkstablett, packa allt, och sedan bär det väl av då.
Håll tummarna för mig. Jag kommer behöva det.
Hah, ni se, kan inte ens få ihop vettiga meningar. Shit happens, ångest och nervositet brukar ha den effekten på mig. Hur jag mår i övrigt ska jag försöka att inte tänka på nu. Upp om ca 15min, ta en huvudvärkstablett, packa allt, och sedan bär det väl av då.
//M
Snart dags
Imorgon smäller det - Np MaD. Skitskitskitnervös. Haft matte-mardrömmar de senaste nätterna (som alltid inför slutprov). Mår dåligt och känner mig allmänt värdelös. Känns som om matten (som ju alltid annars går bra) bara är ytterligare ett bevis på det. Satt dock nu på eftermiddagen och pluggade med en underbart härligt klasskompis, fick mig ett par skratt och för en liten, liten stund fick huvudet vila från alla negativa tankar.
Ska plugga en stund till nu. Håll tummarna för mig imorgon (8.00-12.00) - I gonna need it.
//M
Ska plugga en stund till nu. Håll tummarna för mig imorgon (8.00-12.00) - I gonna need it.
//M
Plugg
12h matte igår, 10h idag. Trött och ångestfylld. Känner mig bara galet värdelös, hopplös, korkad.. Allt. Massa mattankar, tjockkänslor, depp-tankar. ALLT.
Ingen lust att skriva, men nu vet ni vad jag pysslat med iaf.
Ingen lust att skriva, men nu vet ni vad jag pysslat med iaf.
//M
Stress, press och ångest
Jag har kommit till den gränsen där det inte finns något hopp
Ju mer jag låtsas på dagarna, skrattar, presterar osv., desto mer faller jag. Går sönder. Vill inte vara kvar, orkar inte. Ångesten dödar.
Projektarbetet är nu inskickat, 43 sidor långt, och på tisdag är det nationellt prov i Matte D. Känns förjävligt. Allt är fel. JAG är fel. Tjock är jag också. Nej förresten, värre än så, hittar inga ord...
Projektarbetet är nu inskickat, 43 sidor långt, och på tisdag är det nationellt prov i Matte D. Känns förjävligt. Allt är fel. JAG är fel. Tjock är jag också. Nej förresten, värre än så, hittar inga ord...
Jag har levt i helvetet, och kommer aldrig ta mig ur det
Varför hålla ut när inget blir bättre.
//M
