maddieswords

(Var då 12 år gammal när jag skrev följande ord):

"Idag har det inte hänt så mycket. Utom att jag har bestämt mig. Jag ska börja banta. Jag är ju bara 12 år och väger ändå 41kg. Ett riktigt fetto är jag. Det syns inte i ansiktet, inte på händerna, inte på benen. Bara på magen. När jag tittar i profil ser jag svinfet ut. Fettet börjar "rinna" över kanterna på byxorna. Som tur är så syns det inte när jag har tröja. Jag ska börja träna karate igen. Tills dess borde jag kanske prova 'fingrarna i halsen'. Jag vet inte... Vi får se."

Tänker tillbaka idag. Känner mig förlamad inuti och orkar helt enkelt inte göra något vettigt. Har ångest och är nervös. Och är så ledsen för en väns skull - som håller på att falla ner i samma helvete som jag håller på att försöka ta mig upp ur. Det gör verkligen ont ända in i själen.

Så vansinnigt mycket jag gråtit det senaste! Jag vill bara att allt ska ta slut. Hatar spegelbilden. Hatar spegeln. Hatar vågen. Hatar siffror av alla dess slag. Jag vill inte vara stark nu. Jag vill bara falla. Bli riktigt akut sjuk igen. Orkar inte jobba mer. Vill inte jobba mer.

Ledsen för alla negativa inlägg. Som om någon läser dem.

Kram M