maddieswords

Jobbig morgon. Jobbig dag. Satt och grät i korridoren över mitt miserabla liv och hade precis börjat återhämta mig (var helt slut) när mr X kom och satte sig. Vet inte riktigt vad jag känner eller vad som är(eller inte är) på G, men ett vet jag; han kan lyfta mig och få mig att skratta. På 20 min hade han fått mig att börja prata och skratta ärligt från att ha varit helt förstörd. Han vet ingenting om mig, men hanterar mig så sjukt bra att det nästan är läskigt. No deep talk, ändå så full av acceptans. Det FINNS fina människor. Långsamt, mitt i nedbrytningen, börjar jag läka. 
Håll tummarna. He'd be all I ever ask for. 

//M