So when you need a friend, just call my name
Imorgon lämnar Tryggheten huset igen, åter ons kväll. Jag gråter blod, men andas, för helt ensam blir jag inte.
Idag har jag varit på 2 goda gudstjänster, samt haft ett djupt (och VÄLBEHÖVT) samtal, gråtit och skakat i ångest. I hennes famn. Jag har kastat mig ut och blivit fångad. Nu värker kroppen och musklerna av alla spänningar och jag vågar inte ens börja räkna mina knutor.
Ikväll är jag trygg. Inte lugn, men trygg.
Den enda som kan skada mig nu är jag själv, jag vet ju det, och ikväll känns det som ett betryggande faktum. För ikväll vill jag inte göra mig mer illa än jag redan gjort. Jag sitter och väntar på att Hon ska komma in och hålla om mig en stund, och det är de stunderna jag lever av.
Den enda som kan skada mig nu är jag själv, jag vet ju det, och ikväll känns det som ett betryggande faktum. För ikväll vill jag inte göra mig mer illa än jag redan gjort. Jag sitter och väntar på att Hon ska komma in och hålla om mig en stund, och det är de stunderna jag lever av.
Kommentarer
Trackback
