maddieswords

Från efter lunch till nu (och ännu pågående), med untantag för ett par underbara minuter i telefon med älskade maskros, så har det här varit min dag: gråta, skrika, kräkas, svimma. Om och om igen, i en spiral som aldrig tar slut. Jag har skrikit mig hes. Så hes att det gör ont att bara andas. Ångesten är total. 

Jag vill inte leva.