Stark.
Jag måste vara stark för din skull nu. Inte låta dig se mina tårar, inte låta dig känna hur ont det gör i mig. Vi måste klara det tillsammans nu, även om vi inte får vara tillsammans. Och det är det svåraste jag någonsin varit tvungen att acceptera.
Har tränat dressyr med min ponny idag för min tränare. Tack och lov är hon human, och tränade inte livet ur oss idag när varken jag eller ponnyn är på topp. Är mycket tacksam för det. För övrigt gick träningen helt ok, och även om jag då rakt inte är taggad för lördag, ska jag ändå åka dit. Vad förlorar jag, liksom?
Har ingen lust att skriva med nu. Livet är galet och orättvist. Imorgon är en ny dag.
/M
Kommentarer
Trackback
