maddieswords

Det är min andra dag på Capio.

Bor i rum nr.11 (även kallat skrubben, och allt har en anledning kan jag ju avslöja...) på 1:a våningen. Sitter nu vid den gemensamma datorn på våning 2 och skriver, när datorn nu ÄNTLIGEN blev ledig! Hade tur som fick sätta mig här nu, eftersom jag har sitt-timme hela 30 min till. Blir eventuellt lite pianospelande sedan på min keyboard, om jag orkar. För trött, det är jag. Helt galet vansinnigt trött.
Har massa ångest som behöver släppas ut, men det får bli imorgon.

För övrigt har jag haft galen ångest, men personalen verkar jättebra. De andra patienterna är också jättemysiga.  Det är så himla jobbigt att vara här bara.

Var på lab och tog lite prover, och en del av dem måste tas om i slutet av veckan. Menmen. EKG fick jag göra också, så nu har man testat det också då. Känner mig lite rörig och har inte så mycket att skriva. Men nu vet ni att jag lever.

Önskar er alla en god natt <3
/M

Det är sista dagen. Eller, det är inte ens en dag kvar, nu är det bara timmar som skiljer mig ifrån Capio. Varje sekund som tickar förbi drar mig helt obarmhärtigt mot något av det svåraste jag kan tänka mig att gå igenom.

Dagen har varit lite rörig, speciellt vad gäller känslor...  Mår jättedåligt över morgondagens inskrivning, samtidigt som jag tänker att det behövs. Och så är jag dessutom väldigt glad, eftersom jag tävlade idag :) Tänkte ge en liten tävlingsuppdatering;

Länge, länge satt jag och grät. Hela världen skakade och det fanns inte en enda kvark i mig som ville släppa bänken och gå hem.

Det är fredag morgon. Min sista dag i skolan på länge. Allt i mig protesterar nu, jag vill INTE åka! Vill inte. Åh, det känns så hemskt... Varför måste JAG åka, när ni andra får vara kvar? Ångesten äter mig. Jag vill inte göra det här.

Jag borde vara på mattelektion nu. Eller, borde och borde, som om det spelar någon roll?
Känner mig lite likgiltig idag, ska ju ändå flytta på måndag, känns inte som om någonting spelar roll nu. Så när jag då dessutom 09:40 (började 10.00) tappade ner moppenyckeln under altanen, kände jag att jag väntar ett tag med att åka. Typ en timme eller så. Har ändå lite att ordna här hemma. 

Somnade sent och var helt slut. 
Vaknade tidigt (05.30, mycket tidigt med tanke på att jag hade kunnat sova till 9...). Alltså närmre 4.5.h sömn inatt. Även om jag redan är trött, kan jag inte somna om. Är galet nervös, fastän jag just idag inte har någon som helst anledning att vara det!! Insåg också att jag kände mig lite konstig, och förstod inte varför - tills jag såg mig i spegeln och konstaterade att jag gråtit floder inatt. Ögonen alldeles röda och svullna, och mascara från gårdagen utsmetat i halva ansiktet. Skevt att man kan gråta så när man sover!

Hittade denna:

Var på Allum på morgonen för att lämna in min telefon (minneskortet i den har ju liksom aldrig fungerat...) och jag får den inte förrän om 10 dagar!!!! :( Lånar mammas tills vidare, men funderar nu på att köpa en Mp3-spelare innan jag åker. Musik kan man ju liksom inte vara utan bara sådär!!

Efter en lång dag med många tårar och hemsk ångest, fick jag slutligen BESKED. Oja. Nu är det klart.

Har pratat med M och rett ut en del. Planen är klar, och plötsligt känns det lättare igen. Trots att ångesten pressar ihop mig. 

Ja, nu är jag hemma igen sedan ett par timmar. Tillbringade eftermiddagen tillsammans med fina E, tack för en fin stund! <3

Jag tänker på vad du och jag pratade om igår kväll. Tänker på vad du sa, om att åka till A. Tänker och tänker, och längtartill måndag... Imorgon imorgon. Vi smider våra planer, du och jag. Alltid vi. Alltid alltid. Älskar dig.

Jag tittar på bilder från Capio som olika vänner tagit. Oron och ångesten växer i mig och jag vill bara inte dit. Men jag måste. 
Jag är helt slut i hela kroppen, och inte minst i själen nu. 
Men snälla, kom dit. Ni är anledningen till att jag kanske orkar. Kanske. Snälla, kom.

Är hos min lilla mormor i Uddevalla över helgen. Så skönt att komma hemifrån en stund, även om jag längtar till måndag. Dagen igår var värre än på länge... <3 För värre, det blir det ju. Typ hela tiden. Tack och lov fanns min M där för att lyfta upp mig med värmande ord. Jag förstår inte hur jag skulle klara det utan henne! Och stora C, såklart. Utan hennes hjälp hade jag inte orkat alls.

Well your faith was strong, but you needed proof
You saw her bathing on the roof
Her beauty and the moolight overthrew you

She tied you to her kitchen-chair
She broke your throne and cut your hair
And from your lips she drew the Hallelujah

Efter en jobbig dag i skolan, körde jag ut och hälsade på min alldeles egna och mycket underbara M <3 Kändes konstigt, men underbart ändå. Jag behöver henne verkligen, och blev så glad över att bara få ses!!!

Hulesärken idag! Tillbringade dagen med fina vänner på "Pull your string", och skrattade så mycket.. x)

Någon gång borde jag ju fatta tänker jag. Fatta att det är dags att lägga av, att sluta såra sig själv och andra. Men jag kan inte. Nej, jag KAN inte. 
Jag har inte tillgång till tankar och känslor längre, det är inte jag som bestämmer, fastän jag försöker intala mig att det visst är så.

Har gått trött och frusen genom dagen. Satt utmattad i stallet och orkade helt enkelt inte flytta mig (=lat=skäms). Svimfärdig osv. Menmen, det är knappt ens jobbigt längre. Det enda som är tungt är ångesten emellanåt. Och jag har ju klarat över tre år nu, varför inte en kväll till? Som om en kväll hit eller dit spelar någon roll. Det jag inte känner idag känner jag imorgon.

Andra dagen i skolan idag då. 

Jaha, så var skolan igång igen nu då. Skönt, och jobbigt. Allt på samma gång. <3

Åh. 
Luften har gått ur mig, ångest är det enda som finns kvar. Jag andas den, lever den, och jag orkar inte mer.

Just hemkommen från dagens hopptävling i Nääs!

Svar till Anonym; 

Var i stan på förmiddagen med underbara N :) <3 Hittade ÄNTLIGEN mitt älskade PHC schampoo,så nu hoppas vi bara att det är lika bra som jag minns! Kör på det lila nu, annars får jag väl byta färg helt enkelt ;) Hittade en jättegod parfym också i världens sötaste lilla flaska! Allt för Capio alltså. Inget får öppnas före dess... :P Bästa motivationen!

Idag är det fredag den trettonde. 
Var och lunchade med mamma, en vän till mig och hennes mamma ute i solskenet. Mysigt, även om jag åt lite långsamt. Jaja, höll ångesten under kontroll iaf.

Jag är rädd. Jag vill inte dit. Vill verkligen inte. Allt går åt skogen nu, allt är så tungt och jobbigt. Jag klarar det inte. 

Galen ångest. Flydde till pianot först, men det hjälpte inte. Satte mig här, men det slutar inte. Ångesten vägrar sluta bråka med mig. Så nu ska jag fly ut i solen och hoppas att det lättar.

Massvis med regn idag!
Har städat mitt rum idag och ordnat i garderoben, så nu är alla strumpor vikta och ordnade i färgordning igen... Något måste man ju göra när man har tråkigt!

Klockan är 22:22 nu när jag börjar skriva, och jag har precis kommit hem ifrån stallet. Hoppade ponnyn med mor min som tränare, och det gick faktiskt bra! Lite rädd blev jag, men vi tog oss över både oxrar och räcken på 95cm ;)

Jag känner mig splittrad. 
Vänner i olika delar av landet. Jag måste stanna där jag är och vänta på besked.
Något inuti skadar mig mer nu än på länge. 
Negativ idag. Så vansinnigt negativ.

Det är måndag morgon.

Hemma igen efter gudstjänsten. Den var väl ok, inte super. Något stel idag tycker jag. Menmen, vad gör väl det när man är med sina änglar? Det får verkligen inte dröja tills vi ses igen, saknar er båda redan!!!

God morgon

Livet kan inte vara ljust jämt. Och idag har det sannerligen varit mörkt.

"May it be a light for you in dark places, when all other lights go out"

OMG vad det regnar! Usch och fy för det!

Jag måste vara stark för din skull nu. Inte låta dig se mina tårar, inte låta dig känna hur ont det gör i mig. Vi måste klara det tillsammans nu, även om vi inte får vara tillsammans. Och det är det svåraste jag någonsin varit tvungen att acceptera.

Åh.
Ja, vad det än blir, älskade vän, så kommer det att bli bra. Och allting kommer att ordna sig. Det tror jag - för det måste vi tro!

Nyss hemkommen efter en två timmar lång uteritt (alltså efter sammanlagt fyra timmar i stallet...)! Red med underbara M förstås, och hade jättemysigt. <3

Vännen. Min älskade underbara egna allra bästa vän. Hur kunde det bli såhär??? Jag är så ledsen för din skull, för vår skull, ändå är jag glad och tacksam. Kanske är det NU vändningen kommer? Jag hoppas och ber för att vi ska få lov att vända tillsammans, med hjälp av varandra. Men egentligen spelar det ingen roll var du bor - vi kommer ändå att vända detta TILLSAMMANS. Men åh, jag vill att allt blir som du vill såklart, men om JAG fick bestämma skulle vi bo tillsammans i höst. Ta hand om varandra. Bara att ha dig där dygnet runt- en dröm helt enkelt!! Vi har ju så länge planerat att flytta hemifrån ihop, och även om detta kanske inte är riktigt vad vi hade tänkt oss, är det ett steg mot LIVET. Åh, snälla snälla, låt bara allt bli bra nu. I can't live a day without you. Jag skulle aldrig orka utan dig, så snälla, för VÅR skull - ge inte upp nu!!!

Ja, jag lever. 
Kvällen igår var fullständigt vidrig, men nu har jag lyckats stänga av en stund. Chattar med folk. Lyssnar på musik. bara fortsätter andas. Jag vet att kvällen kommer bli en disaster - så jag ser inte fram emot den. Men jag försöker leva i varje sekund, orkar inte tänka framåt.

Krångel med allt. Allt allt allt. Rädsla, trötthet, smärta, ångest, stress... Så mycket måsten! 
Är trött och darrig, alltså har jag ingen chans att pressa undan ångesten som för tillfället bubblar i hela kroppen. Jag orkar inte. Orken är slut. Ändå måste jag vara stark. Lilla jag har inga behov förstår ni - jag måste alltid vara pigg och glad och stark.