Just another day

Godmorgon.
Åh, jag är så GALET trött idag! Massvis med ångest igår kväll, och när jag slutligen somnade ifrån det - förföljde det mig natten igenom. Drömde så mycket jobbigt. Klockan ringde för en halvtimme sedan, och om tio minuter ska jag åka ut till stallet för att fodra och rida. Det är så himla jobbigt bara, att öppna ögonen på morgonen och känna ångesten slita i mig. Höra speglarna skrika redan innan man mött dem. (Och nej, såklart HÖR jag dem inte, hör inga röster, men liknelsen fungerar bra)
Give me your revelation
Show me what to do
I've been trying to find my way - I haven't got a clue


Önskar er alla en fin dag
/M

Home, sweet home

Så var man hemma igen nu då. Det är visserligen skönt, men det är mat på gång. Åh, är det inte underligt hur ångesten börjar slita i mig så fort jag hör någon pyssla i köket?
Skriver pack- och inköpslista inför hösten. Samtidigt som jag älskar hela grejen med att flytta hemifrån, få pyssla om sig själv, ta dit folk på besök när jag vill, möblera och bestämma vilken tvål osv jag ska ha - gör det mig grymt nervös. Det kommer bli väldigt tufft. VÄLDIGT tufft. Men, ingen mening med att oroa sig nu , det är som det är och blir som det blir. Just nu hoppas jag bara att jag faktiskt ska få gå i skolan ett par veckor innan Capio, det skulle betyda allt! i nuläget verkar det faktiskt så...! :D
Kram på er alla
M<3

Tears (in Heaven?)

OMG vad det regnar! Niagarafallen tycks ha flyttat och bosatt sig i Uddevalla, för utanför fönstret fullkomligt VRÄKER regnet ned!
When the rain comes you think that everyone has gone away
When the night falls you wonder if you shouldn't find someplace
To run and hide
Escape the pain
But hiding's such a lonely thing to do

I can't stop the rain from falling down on you again
I can't stop the rain, but i will hold you till it goes away

When the rain comes you blame it on the things that you have done
When the storm fades you know the rain has fall'n on everyone
So rest a while
It will be alright
No one loves you like i do


Väldigt söt låt tycker jag, gillar texten.

Tänker på gårdagens samtal med mina vackra vänner, och lever på deras ord. 
Ni betyder.

<3

Fel igen

Vaknade imorse, mådde något bättre än igår efter ett samtal från en kär vän på kvällen. Så skönt att bara få häva ur sig allt och gråta lite. Det finns så mycket på insidan som behöver släppas ut.
De små blinkande siffrorna samarbetade hyggligt (ej ok, men ändå), och jag slapp paniken. Tog en lång promenad efter frukost. "Orkar du gå längre?". Kände kroppen skrika nej men hörde ändå mig själv svara JA. Jag blir trött på det. 
Blev alldeles blöt i regnet trots paraply,. och återvände hem som en dränkt katt.
Plötsligt blinkade andra siffror, inte ok. Plötsligt mår jag inte alls bättre än igår. Plötsligt är allt sämre igen. Plötsligt orkar jag inte längre, måste ta minut för minut och bara genomlida dem. Hah, och jag som trodde jag skulle klara dagen utan problem? Tänk så fel man kan ha.
Är det värt allt det här? Vet inte. Varför ens fundera, det känns inte som att jag har något val. Något positivt med helvetet finns iaf; att jag fått träffa nya kära vänner, och att jag plötsligt börjat längta till hösten. Jag undrar bara när jag kommer att kunna vakna på morgonen, gå hela dagen, lägga mig på kvällen och helt enkelt vara LYCKLIG.
Undraundra.
/Miss M

Kaos

Jag håller inte ordning på dagarna jag tappar. Missar. Som passerar förbi och bara lämnar spår av tomhet i själen. 
Jag orkar inte med sjukdomshelvetet, men orkar inte göra något åt det. Den äter mig. Jag har idag pendlat mellan att ligga yr, frusen och utslagen och glida in och ut ur någon slags utmattningssömn - och mellan att vara ute och promenera i timmar i rask takt. Maten lägger sig och bäddar in sig i allt som redan tynger mig. Jag orkar inte.
Varför har det plötsligt blivit såhär? Varför känns allt så jävla hopplöst och meningslöst? Som att jag faktiskt inte orkar bry mig. Ser filmer och lyssnar på musik tills saknaden hotar att kväva mig. Jag vet inte vad jag ska göra. Vart jag än tar vägen, hur fort jag än springer, var jag än gömmer mig kan jag inte fly från mig själv.

Ångest

Ångest. Sån ångest. Maten tar lång tid att äta. Jag mår hemskt innan, värre under och vidrigt efter. Det släpper aldrig. Måltiderna avlöser varandra, ångest stup i ett. Jag står inte ut. Jag står inte ut. 
Jag trodde aldrig jag skulle mena det här men..: Jag LÄNGTAR till Capio! Där jag slipper hålla masken uppe, där jag kan släppa lös min ångest och bara veta att det FINNS någon som orkar fånga!! Där ingen blir rädd eller orolig. 

Jag orkar inte ha det såhär. Orkar inte. Folk som är magrare än jag som påstår att de är feta. Bmi ljuger inte. Ändå snurrar det i huvudet, darrar i kroppen, gör ont... ALLT är så FEL!!!
Jag vill bara inte ha det såhär.

Imorgon är en annan dag

Du ger mig en mening
En mening att leva

Åh.
Imorse var jag i stallet och red ut i regnet med en vän. Pysslade på loftet och ordnade allt så att det blev riktigt fint!
Efter lunch begav jag mig hem till min kära M (underbara vännen <3) för att laga middag åt oss. Hon hade gjort så fint med levande ljus och rosor överallt - mysigare kan det väl knappast bli..? Kokade Tortellini och improviserade ihop en sås som faktiskt blev bra! Tycker ju om att laga mat egentligen ;) Hade i citronpeppar, salt, soltorkade tomater... Ja, det blev bra!
Tyvärr tog middagen lång tid att äta, det har varit en jobbig dag idag. Känner mig ledsen och ångestfylld, och orkar inte ta tag i någonting. Försöker att inte tänka på det just nu. Imorgon åker jag till mormor i Uddevalla, och där kan jag alltid slappna av lite. Ska bli skönt. <3

Hoppas ni alla haft en fin dag trots regnet!!
M<3

Tävlingsdag :)

När klockan ringde 05.45 var jag så lagom pepp på att gå upp måste jag erkänna, men nu är jag faktiskt glad att jag gjorde det...! :)
Ponnyn kändes trött och seg i båda klasserna tyvärr, men fullt förståeligt tycker jag med tanke på hans gräsmage, värmen och alla äckliga små blodsugare!!!
I LB:1 räckte vår insats till 68.966%, och egentligen alltså till en delad andraplats, men då de lät det allmänna intrycket avgöra och jag var en poäng efter där, blev det en tredjeplats för mig och Diesel. <3
I collectingringen till LA:1 dog både jag och Diesel, och minst 5 äckliga klägg som försökte äta oss. Döden mellan två vita dressyrhandskar - inte kul x) Rundan gick inte så bra, men fick 62.895 och kom 9 av 15 starter. Känns godkänt med tanke på omständigheterna <3
Sitter nu här, ska ut till stallet igen om en stund och pyssla om de små för kvällen, men fram tills dess blir det till att lyssna på musik och vara social med underbara vänner. Ångesten är elak, men jag försöker att strunta i den just nu. Den tar jag itu med någon annan gång, helt enkelt.
Stor kram 
<3

Stalldag

Idag blir det verkligen en riktig stalldag!
Klockan är halv ett nu, har redan varit i stallet i 4 timmar, är hemma nu för att mellanlanda lite.. Sedan bär det av igen - så mycket som måste ordnas inför morgondagens tävling!
Sitter nu här med värk lite överallt, man blir faktiskt trött av att rida och mocka o.s.v....! Lunch om en stund, sedan en stund till av lugn. Därefter måste jag faktiskt ta mig samman och köra ut till Diesel igen. Hahah, och jag ska orka TÄVLA imorgon? Good luck...
Skriver lite musik tillägnad min underbara Jenny idag. Jag finns alltid här, underbara du. Närhelst du behöver! Du har mitt nummer och adress, tveka inte!!! Du stör aldrig. <3
Ha en härlig dag!
Kram M

Namnsdag

Har haft en underbart fin dag idag!
Först stallet på morgonen, Diesel kändes underbart fin efter en stund faktiskt! :D
Därefter mötte jag upp min underbara J, lilla ängel...<3 You made my day!!! TÄNK att vi ska bo ihop! Just nu är du den enda som får mig att orka och våga.
För nu när jag sitter här i ångest och bara vill gråta, vill härifrån och vill absolut inte till Capio, så LÄNGTAR jag samtidigt. För jag vet att du kommer vara där. Jag vet att VI kommer att vara där. Jag SKA våga. SKA.
Om jag lovar dig det nu, då kan jag inte svika. Så jag lovar helt enkelt. Nu. <3
Lätt är det inte. Nej, verkligen inte. Mamma utmanar mig idag också, så jag känner mig helt och hållet gråtfärdig nu. Men på något sätt håller jag ändå näsan över vattenytan ikväll - och det är tack vare dig, min fina J. Du är en ängel, helt enkelt. <3

Musiksommar!

Mycket känslor => mycket musik! Ett stycke skrivet i förrgår, ett helt annat skrivet idag... XD Men jag trivs så underbart bra med hörlurarna på :) Ska börja lägga upp lite på YT, ett stycke finns ju redan, och ska försöka lägga upp ytterligare ett imorgon.
Men vad kan väl vara bättre än att få stå och skriva musik? Älskar det <3 Distraherande och bra är det dessutom :P Helt klart ett tips!!!
Många kramar
M

Trötthet

Har precis duschat efter 4.5 h i stallet... Man blir verkligen trött av att springa runt där!!
Diesel kändes dock väldigt fin idag (efter ett mindre vansinnesutbrott från min sida där jag desperat röt åt honom att skärpa sig eftersom han fjantade runt. Verkar som att han förstod! :P). 

Hela kroppen är alldeles död och surrig, ska faktiskt trotsa ångesten och gå och vila en liten stund. Borde börja med fysiken nu, men det finns ingen ork! Jag kan tvinga kroppen att springa omkring (ok, till en viss gräns, men ändå) men inte hjärnan att samarbeta. Det känns som om någon har planterat in en stor tvättsvamp istället för min hjärna, en tvättsvamp som skickar galna signaler och skapar kaos bland tankar och känslor. Hah, jag vet, galet. Men jag har aldrig heller påstått att jag är normal.
God bless
/M

Ångest

Ångest. Massiv ångest.
Och så blev det ännu en vaken natt.

Välkommen till mitt skeva liv

Hej.
Ingen bra dag idag.
Inte för att det inte gick bra i stallet, för det gjorde det. Dressyren gick bra med båda hästarna, och ryggen gör mindre ont idag. Jag orkade t.o.m. ta mig ned till centrum och låna lite nya böcker att läsa.
Men åh, speglarna är så vansinnigt elaka mot mig idag. Jag känner mig som en sumobrottare som rullar runt genom livet, och jag skäms så över mig själv. Hur kan en som jag ens SÖKA till slutenvård? Det finns magra tjejer där ute som behöver hjälpen. Jag hatar att mina föräldrar tvingar mig att se ut såhär, det är deras fel alltihop. Usch. Nej, glad är jag INTE.
Har dock skaffat mig ett YT konto (god knows why) och lagt upp ett litet stycke där. Ni kan ju lyssna om ni vill, men var inte för kritiska. Jag heter MsMaddie93, så sök på det så tror jag ni hittar.
Ska sticka ut till stallet nu och försöka tänka på annat. Ser INTE fram emot natten, och vet inte ens vilken film jag ska se... Usch, vill bara att någon ska komma hit och sova hos mig, så att jag slipper känna såhär!
Sry. Negativ idag igen. Åh, jag vill bara att det ska vända...
/M<3

Sis. <3

När jag vaknade imorse och kollade mobilen, hade jag fått ett litet sms från min underbara Jill! Plötsligt blev det lätt att ta sig ur sängen, äta frukost när man visste att man skulle ut på promenad med henne :) 
Vi fick lite regn på oss, men jag hade ändå väldigt mysigt! Ingen peppar som du, fina Jillan, så just nu sitter jag här och skriver på min packlista.. Och vet du? Stundtals till och med LÄNGTAR jag. Jag har lurat mig själv, igen, men du är alltid så sann. Just nu är jag säker, och även om jag vet att pendeln kommer att slå tillbaka igen, njuter jag av känslan nu. Av att ha bestämt mig.
Ska ut till stallet om en stund och ta hand om både Diesel och en annan liten ponny som jag passar den här veckan. Hoppas allt går bra där! Och hoppas att ryggen fungerar ok... Den är inte helt snäll mot mig idag heller.
Skriver senare, när jag har mer att skriva <3
Kramkram
M <3

Söndag.

Bråk hemma, många tårar. Men jag klarade det, tack vare mina underbara J:n!!! Tack <3
Har inte så mycket att rapportera. Trotsade kroppen och hoppade ponnyn imorse, och det gick faktiskt jättebra! Hoppade visserligen inte högre än 90, men för mig räckte det (feg som man är) och Diesel gjorde sitt bästa och var superhygglig. Litar så på honom <3
Dock håller min rygg på att döda mig nu. Den gör så ont att jag sitter här alldeles blek och illamående, önskar att jag helt enkelt kunde krypa ur mig själv. Kan inte sitta ordentligt i mer än typ 30 minuter innan jag antingen måste röra på mig för att det gör så ont, eller lägga mig ned och vila. INTE kul. Hoppas det går över snart, annars måste jag se till att få en läkartid.
Idag längtar jag helt ofantligt efter både min 18års dag, och den dagen då jag så småningom flyttar hemifrån till en alldeles egen lägenhet. Ja, jisses vad jag längtar...<3
Stor kram till er alla
/M <3

The Joy of Friendship

Var ute i stallet imorse och hoppade min lilla ponny. Visserligen bara kring 80-90, men ändå! Det gick faktiskt jättebra :) Och jag var inte alls rädd! <3
Stannade sedan i stallet en stund och var social med ett par av mina underbara vänner, innan jag begav mig hemåt. Sitter nu här och väntar utan att göra ngt speciellt och inväntar ett sms från en kär vän som jag ska ut och kvällspromenera med.
Så ja, jag mår ganska ok idag. I'll get through this day too <3 Kanske blir det svårt ikväll, det vet man aldrig i förväg, men just nu känns det faktiskt inte så!! Det är bara ryggen som förstör för mig!! Den gör så galet ont att jag knappt orkar sitta nu... Måste kolla den snart om det inte blir bättre. :/
Stor kram
miss M<3

Just nu

Jag borde vara glad, men det är jag inte
Alla ord river upp sår
Som blöder i själen
Ångesten kramar ihop mig
Till en liten boll
Och jag önskar att jag kunde försvinna

Jag är inte blind
Ändå ser jag ingenting
Fastän jag ser hur fingrarna skriver
Ser jag bara mörker
Och fastän jag inte är döv
Och alldeles tydligt hör
Både tangentknattret '
Och mina tankar
Hör jag ingenting annat
Från omvärlden
Jag känner hur kroppen skakar
Och hur tårarna rinner
Jag känner middagen
Som en sten i magen
Jag känner känslorna som virvlar
Känner precis allt
Och ändå ingenting.

Och med livet vill jag säga... :

Idag är egentligen en riktigt dålig dag. Jag mår dåligt ända in själen, speglarna kastar elakare glåpord än vanligt och jag hatar varenda millimeter av mig själv - både utanpå och inuti. Tankarna cirklar och krockar inuti, mestadels rör det sig om mat och Capio, precis som vanligt. Tänker på skolan, allt jag missar, men även alla ord... Alla som vill att jag tar chansen. Ser de något som jag inte ser? Behöver jag platsen, fastän jag tror att jag alltid varit på tok för frisk för slutenvård? Jag vet inte. Ibland känner jag mig så blind. 
Dessutom gör ryggen ont, SJUKT ont och mamma säger att det kanske är ett diskbråck på g. Hoppas inte. Vill inte. Har jag förstört min kropp så? Verkligen? Det känns inte rimligt. Men självklart är jag nervös och rädd, ifall det skulle vara det. Kanske måste jag förstå nu att jag faktiskt inte förstår, och göra som folk säger åt mig - även om det är något jag alltid hatat.
Så varför skrev jag "egentligen är det en riktigt dålig dag"?. För att det inte är helt sant. 
Igår fann jag J, en alldeles ny och alldeles underbar vän. Lilla, hur kan det komma sig att det känns som om du redan funnits länge i mitt liv? Förstår och känner mig precis? Det är konstigt. Ny vänskap är alltid stark. Jag tror på dig vännen, och litar på dig redan. 
Sitter nu och väntar på att N ska komma hit och hålla mig sällskap. Se på film, bara snacka och mysa som riktiga vänner gör. Är så glad att du finns <3
Nejmen oj, titta, en BILD! Nu blev ni allt förvånade XD
Hoppas livet är schysst mot er alla
Jag finns här<3
Många kramar, Miss M

Theme

Bytte tema idag, var så trött på det gamla! Det kändes så grymt rörigt.
Ringde till Capio igår och fick veta att jag inte får någon kallelse förrän tidigast v.33, och en plats absolut tidigast kring v.36. Ja, det känns ju alltid UNDERBART att inte längre tillhöra prio-gruppen, det påminner mig hela tiden om hur mycket mitt somatiska tillstånd nu skiljer sig från vad det var för tre år sedan. Och jag hatar det. Hur galet det än låter, längtar jag faktiskt tillbaka ibland.
Men nu funderar jag. Kan jag klara mig utan Capio? Jag blev bortprioriterad, alltså passar jag kanske inte in där? Skulle jag verkligen bli BÄTTRE av att vistas i ett hus med 10 andra, med precis samma problem? Jag tvivlar på det. Faktiskt. Och tänk så underbart det skulle vara ifall jag kunde börja trean nu i höst, göra projektarbete, leta balklänning och ta studenten i vår - precis som jag vill! Jag vill jobba för det, samtidigt som en del av mig vill in på klinik. Varför? Jag vill visa folk att jag menar allvar. Att jag är seriös, men att min sjukdom också är det. Åh, ja, tankarna snurrar. Tar jag vara på en chans om jag åker till Capio, eller kastar jag bort den? Kastar bort chansen till att ta studenten med min egen klass, få vara med min ponny, träffa vänner o.s.v. Få vara FRI.
Klarar jag det på egen hand? Jag tror det. Nej, jag kommer inte att äta lunch, jag kommer att försöka komma undan alla mål jag kan, något annat tror jag faktiskt inte. Men, det har ju gått innan, så varför inte nu? Vad är det som är så himla illa med att leva så? Jag står ut. Faktiskt. Och jag har haft det så rätt länge nu ändå, så jag bryr mig inte riktigt. Det som är jobbigt, är ångesten, och den kan jag hantera eller åtminstone styra.
Frågan är bara, om jag kommer tillbaka till skolan i höst och säger nej till Capio, vad händer då? Kommer folk tycka att jag är en dramaqueen? Attentionwhore? Oseriös? Dum som inte tar vara på chansen? Kommer det att kunna kännas som vanligt igen, eller är allt förstört om jag inte åker?
Alla som lovade att stå vid min sida när jag flyttar till Capio, kommer de att stå kvar om jag stannar kvar?
Ja. Det tål att tänkas på. It's a mess. Helt enkelt. Jag hoppas att jag snart får klarhet i mina tankar och känslor, för såhär orkar man ju inte ha det.
Läser min gamla blogg (missmaddie.blogg.se) och funderar, försöker se vart jag kommit och var jag har varit. Inte så kul att jag befinner mig på precis samma ställe som då. Usch och fy. Sånt vill man ju bara inte inse.
Många kramar
Miss M

Hem ljuva hem <3

Nu ÄNTLIGEN är jag hemma igen!!!
Visst har jag haft det bra, massvis med sol och bad, men ingenting slår alla vänner, pianot och min egen lilla bok som jag pysslar med för fullt. <3 Är galet trött efter resan, att resa är helt klart energikrävande!!!
Längtar ut till stallet, imorgon blir det dressyr med ponnyn :)
Vet inte riktigt vad mer jag ska skriva, kopplingen upp till hjärnan är inte heeeelt på.... XD
Såg idag att jag fått hem brevet med mina betyg, och jag är faktiskt nöjd! Riktigt trevlig läsning XD Väntar nu bara på brevet från Capio. Nervöst, och jag vet inte ens om jag tänker acceptera den platsen i slutändan. Vet inte om det behövs, känns så vidrigt med alla konsekvenser också. Tankarna svänger verkligen pendellikt där.
Falsterbo idag, såg küren och njöt. Peppad inför stallet nu, även om det nog ser liiiiite annorlunda ut när det är jag och Diesel som kommer in på banan... XD
Jaja, ska sova nu. Godnatt alla <3

RSS 2.0