Kaos
Jag håller inte ordning på dagarna jag tappar. Missar. Som passerar förbi och bara lämnar spår av tomhet i själen.
Jag orkar inte med sjukdomshelvetet, men orkar inte göra något åt det. Den äter mig. Jag har idag pendlat mellan att ligga yr, frusen och utslagen och glida in och ut ur någon slags utmattningssömn - och mellan att vara ute och promenera i timmar i rask takt. Maten lägger sig och bäddar in sig i allt som redan tynger mig. Jag orkar inte.
Jag orkar inte med sjukdomshelvetet, men orkar inte göra något åt det. Den äter mig. Jag har idag pendlat mellan att ligga yr, frusen och utslagen och glida in och ut ur någon slags utmattningssömn - och mellan att vara ute och promenera i timmar i rask takt. Maten lägger sig och bäddar in sig i allt som redan tynger mig. Jag orkar inte.
Varför har det plötsligt blivit såhär? Varför känns allt så jävla hopplöst och meningslöst? Som att jag faktiskt inte orkar bry mig. Ser filmer och lyssnar på musik tills saknaden hotar att kväva mig. Jag vet inte vad jag ska göra. Vart jag än tar vägen, hur fort jag än springer, var jag än gömmer mig kan jag inte fly från mig själv.
Kommentarer
Trackback
