Sömnig

Varit uppe och ätit frukost i tid (07:30) och är nu vansinnigt trött. Mår allt annat än bra, så vill bara dra täcket över huvudet och inte vakna förrän imorgon kväll.
Ska försöka sova en stund. 
//M

Fredag

Så var man hemma igen då. Hemskickad på långpermission (fre-sön). Hatar varenda sekund och mår så skit att jag bara vill vända mig själv ut och in och därefter krympa ihop till en så liten boll att jag knappt existerar. Inte mycket att säga. Veckan har varit både upp och ner. Goa tjejer och boyfriend gör livet lättare, medan äs, depr och galen personal gör livet svårare. Anyway. Är ju vid liv. 
Middagen närmar sig. Försöker andas.
Ingenting blir någonsin bättre. Allt har varit förgäves. Jag är förgäves. 
//M

Rädda mig...

Jag orkar inte. Varför måste jag falla såhär hela tiden??? Jag borde må bra. Borde.
Atarax som inte funkar och jag vet inte var jag ska ta vägen. Ca 3h kvar tills jag åter är på avdelningen. Ska försöka hålla mig hemma och bara stå ut, men inte *** är det lätt. 
Livet är förjävligt just nu och jag undrar varför jag aldrig blir bättre. Kanske BLIR det aldrig bättre.(?)
Jag äter och växer, svälter och krymper och börjar om. Samlar bokstäver på diagnoslistan som växer snabbare än jag någonsin gjort. Fantastiskt. Sjuk i huvudet.
Vart jag mig i världen vänder står jag här med tomma händer, längtar efter något som kan rädda mig

//M

***** Trafikljus

Mitt liv på avd.336 är som ett urflippat trafikljus. Rött, gult, rött, gult, rött, gult och rött igen. Flyttas hit och dit, fram och tillbaka, och aldrig vill allt fungera som det ska och slå om till grönt. Blir så ledsen, så trött, så arg.
Är hemma på perm ett par timmar till, sedan blir det tillbaka till mitt inlåsta, låsta och trygga liv. Jag hatar det. Och ändå längtar jag dit. Suck. Det är inte ofta numera som jag faktiskt klarar förstå mig själv. 
Jag är trött och har en stund kvar av sittiden innan jag kan hitta på något. Klagar inte egentligen; ligga i sängen med datorn i knät är miljader gånger bättre än att tvingas sitta i avdelningens gråa soffa och slaviskt följa nyhetsmorgon/gomorron Sverige och titta på klockan varannan sekund i hopp om att kunna tvinga den att gå liiite fortare.
Jag är upp och ner och ut och in. Vet faktiskt inte riktigt vad jag håller på med just nu, så kanske borde sluta skriva. Ingenting funkar i hjärnan ändå.
//M


RSS 2.0