maddieswords

Varit ute i stallet med mina älskade pojkar (Diesel och M <3 ). Försöker leva på det, även om det är svårt. Inget känns så rätt som att vara med dem, så det är väl det jag behöver sträva efter att kunna vara. 
Tillbaka på avdelningen rinner måendet snabbt ned för kroppen och försvinner ned i avloppet med ett litet slurpande ljud. Känns fel och inte bra alls. Allt vackert är långt borta, ändå vet jag att det är här jag måste vara nu för att överleva på längre sikt. Men det känns förjävligt.
//M

Igår kväll skickade min vackre prins Nickelback's låt "Never gonna be alone" till mig. Älskade. Rekommenderar den låten starkt till alla därute. Riktigt vacker <3 
Snart lunch, därefter kommer min padre och hämtar mig och skjutsar mig till stallet. Har ett par h permission idag för att kunna ta hand om lillhästen. Min M kommer dit och är med mig, så jag kommer inte att vara ensam.
Ska byta om nu, skriver igen i em / kväll.

"Jag ser att du mår bättre"
Inkomptetent personal. Ibland alltså. Herregud, vilken planet kommer du ifrån?? Mår så jävla dåligt att det känns som om jag långsamt går sönder och fräts upp inifrån. Ångest. Allt är så nattsvart och jag vill bara bort. Ensam, utlämnad, orkeslös, hopplös, värdelös. Fint. 
Himlen utanför är rosa och blå, och just nu vill jag inget annat än att låta min trasiga själ sväva omkring i den. 
//M

Fick ett oväntat, uppskattat och mysigt besök av fina J <3 Så härligt att se henne! 
Nu är jag dock själv här igen. Har gymnastiserat hjärnan lite med lite svårare korsord än jag är van vid. Gick ok i början, men sen blev jag mest irriterad. Har tråkigt nu, 40 min till kvällsfikat, sen blir det väl till att ta lite medicin så jag kan sova. 
//M

Dålig dag. Verkligen dålig dag. Måendet kravlar runt någonstans nere på botten, kroppen orkeslös i sängen och tårarna slut för länge sen. Tar alla mediciner jag kan och får, men inget hjälper. Löser korsord, spelar spel, lyssnar på ljudbok... Inget distraherar nog. Sov hela förmiddagen, drömde mardrömmar hela tiden. Inte ens i sömnen är jag fri.
//M

Vaknade fem. Kunde inte somna om. Löste lite korsord. Klockan närmade sig sju och jag gick för att be om en duschslang (tro mig, att tvätta håret utan duschslang med vatten uppifrån som spretar åt alla håll skulle passa under rubriken "mission impossible), varpå min fina (ej ironisk, hon ÄR verkligen bra.... Alla dagar utom denna) bad mig att följa med. Vandring i nattlinne (med håriga ben, får ju inte ha rakhyvel) genom korridoren bort till behandlingsrummet. Kändes väl aningen skumt men frågade inte. Så kommer vi in, och hon går fram till vågen. Började skaka på huvudet och vände i dörren. Vad faaan liksom? Utan förberedelse? Bara väga. bara sådär? Aldrig i livet. Hon försökte övertala mig medan jag stod i korridoren och skakade av ångest. Jaja, fick iaf min duschslang och har tvättat håret. Tar oändlig tid pga lågt tryck, men bättre än alternativet när duschen uppifrån (vad heter ens en sådan dusch? Jaja, sådan som finns i skolor och simhallar och sådär) dränker allt i hela badrummet utom just den som försöker duscha. 
Kul start på dagen iaf. Darrig i själen efter vidrig natt och ännu värre morgon. Känns inte direkt som en bra dag att vakna till.. Usch. Vill bara ta lite starka saker och somna om.
//M

Åh herre. Inte en enda ordinare personal... Kaos vid frukost, sena mediciner, fel i matlistan... När vi väl satt oss vid lilla äs-bordet (jag + annan patient + 1 personal) faller plötsligt en kvinna ihop på andra sidan av rummet. Tack och lov hade hon personal med sig. Ingen fara med henne, men låt oss säga att det liksom inte direkt fick bemanningspersonalen att lugna ned sig... Åt så fort jag kunde och flydde in hit. Jippie. Vaknar upp, mår skit, och avdelningen är i kaos. Känns som om jag går en ytterst intressant dag till mötes..
//M

Bara för att jag mår helt åt fanders och personalen är "upptagen". De frågar hur det är, jag snörvlar fram "sådär" och kisar för att se genom tårarna. "Kan jag få lite theralén?". Efter 15 min fås medicinen, tillsammans med "ska du inte titta lite på tv?". Jag skakade på huvudet (hur jävla roligt är det att sita och lipa i dagrummet framför ngt tråkprogram på SVT?) och gick in till mitt rum. Än har ingen kollat hur jag mår. Fucking skit.
Ta ansvar, jag vet jag vet. Men jag orkar faktiskt inte. Ibland måste någon annan bry som om en, när man inte riktigt orkar själv. (ätst+depression fnyser: "pfft. Egoist".)
//M

Har just haft sjukgymnastik :) Grymt skönt, duktig sjukgymnast och liten, go grupp... Men herregud vad jag saknar tjejerna på 336!! 
Struntade i den galna medicinen igårkväll och känner mig bättre idag. Har till och med ork nog att vara uttråkad! Min kontaktperson kommer i eftermiddag och har samtal med mig, men dessförinnan väntar lunch och samtal med psykologen. Kommer nog bli bra, om än jobbigt.
Det är fortfarande väldigt mycket tankar och ångest i mitt liv, men jag har flyttats till "ätstörningsbordet" vid måltider så jag kan få extra stöd och hjälp, och det känns bättre. Har tätare tillsyn än innan också. 
Lyssnar på musik och spelar TheSims för att distrahera tankarna. Känner mig som 12 år igen, men antar att det är ok när man är på psyket. 
Försöker att inte fastna allt för mycket i alla svarta tankar, men det är lite grann som att ha tjära i huvudet - tjockt, stelt, trögflytande och mörkt. Och VÄLDIGT svårt att bli av med. Hoppas på att mina mediciner hjälper så småningom.

Blev JÄTTEGLAD för Kathys kommentar, inte visste jag att det fanns folk som faktiskt FÖLJER min blogg och bryr sig? Fantastiska människor det finns därute. Stay healthy allihop. <3 
Nej, nu blir det nog korsord en stund, brukar hjälpa lite när ångesten tilltar i styrka.
Stormkram 
//M <3

Hej hallå.
Fått massvis med biverkningar av en ny medicin jag tog igår, så tänker sluta med den idag. Blev helskev, massa fysiska biverkningar, sovit hela dagen... Inte ok.
Var med på ronden imorse och skrev min vårdplan. Känns ok. Förutom att jag mår skit och ingenting är ok.
Fick ett sms från en kär vän samt ett myyyycket efterlängtat mail som fick mig att le och må liiite bättre.
Min svenska är dålig, men så blir det ibland. Sjukt påverkad av alla biverkningar, skyller på det. 
Vackert väder iaf. 
//M <3

Var på möte på skolan imorse. Tyvärr kändes de inte så förberedda och inte mycket blev bestämt. Hur det kändes? Fick ångest så fort jag såg byggnaden, och undrar hur *** nästa år ska gå. 
Annars har jag väl mest suttit vid datorn och slösurfat/chattat, med undantag för en stund under eftermiddagen när jag istället ägnade mig åt korsord.

Löst korsord och sett film hela dagen. Lämnar bara rummet vid måltid. Mörkret kryper närmre igen och ingenting blir någonsin bra. Jag önskar så att jag kunde ta bort det, men det kan jag inte.
Vet att jag uppdaterar kort och ointressant, men jag kan inte riktigt hjälpa det. Mitt liv är faktiskt inte mer än så nu. Kort, långtråkigt och ointressant.

Väntar på frukosten. Vill inte. Behöver inte.
GAH.
Jag vill också väga lite. Varför göder de MIG?
Helvete.

//M

Ny avdelning. Igen.
Gråter på insidan men ingenting kommer ut. 
Orkar inte.
Pat. verkar trevliga, liksom personalen. Just nu hjälper inte det.
Inget vak längre, men just nu hade jag önskat att det vore kvar. Be om hjälp? Jag kan inte.

Ytterligare en avdelning att lägga till på listan. Yep, du hörde rätt; imorgon flyttas jag till en ANNAN vuxenpsykiatrisk avd (lite mer inriktad mot ätstörningar). Kul. Kul liv. 
Har under min vecka här varken träffat läkare (mer än ett par minuter vid inskrivning) eller psykolog. Det är ju så man blir mörkrädd. Suck.

Ligger i min säng och mår hemskt. 
Skickar den här till er alla,  tyckte den var vansinnigt vacker.

Hon sitter och tittar på mig. 
Mardrömmarna tar kål på mig.
Sovit gott? Jo, tjena. 
De vill byta avd på mig igen.
Ingen kan hjälpa. 
Jag orkar inte.

Flyttades lite halvakut till vuxenpsyk i fredags. X-vak (stackars personalen sitter här i rummet och läser en tidning för femte ggn medan jag ligger tyst). Behöver inte äta så gör väl inte direkt det.

Du fattade aldrig vem jag var och nu orkar jag inte längre förklara