Lunchgäst

Hej hallå!

Måste snart springa iväg och laga lunch till mig och min behandlare som bjudit in sig själv till lunch hos mig... Hahah x) Idag blir det champinjonsoppa (som jag aldrig lagat förut..) och jag hoppas att det blir ätbart åtminstone! Håll tummarna :)

I övrigt rullar det mesta på rätt ok, jag åker hem imorgon igen så det är växelvård i allra högsta grad! Hahah, herregud, jag kom ju nyss hit typ... Eller, ja, i tisdags kväll. Men ändå.

Nu måste jag dra mig, hatar att stressa i köket!!

//M

Stressigt värre

Sitter i morgonrock och har just ätit middag. Klockan är 16.13 och om 30min måste jag sitta i bilen på väg till stationen för att hinna med mitt tåg... Innan dess ska jag ha hunnit duscha, fixa mig och packa... Hah, wish me luck x)
//M

Humörsvängningar..?

Haha, herregud vilken dag!
Mådde rätt dåöligt på morgonen och hade fullt upp med allt som snurrade inuti. Bokade lunchdejt med en fin vän för att våga gå in i skolmatsalen. Det gick kanske inte helt som planerat, men jag gjorde framsteg från förra veckan och försöker att inte vara allt för hård mot mig själv.
Efter skolan promenerade jag till min högstadieskola för att hälsa på, och jag tror det var ett av de bästa val jag gjort på länge! Fick massa fina kommentarer och ett mycket stärkande samtal med en person som betyder mycket för mig. Jag kände mig som en helt ny människa när jag gick därifrån! Jag var positiv, kände acceptans och ville bara springa iväg och möta livet! Så himla härligt var det!
Åkte ut till stallet och red ponnyn, och efter bara en liten stund släppte han helt och hållet. Ridpasset blev med andra ord som en dans på rosor när allt bara flöt på och jag är enormt nöjd! Hade därefter möte med lilla laget och hade en fin stund med dem <3
Nu mår jag väl sisådär igen, som så ofta på kvällarna, men försöker att fokusera på det positiva och samtidigt acceptera att måendet är som det är. Tror att mycket av ångesten just nu beror på oro inför morgondagens utmaningar och osäkerheter. Men, en dag i sänder. Nu ska jag ta en dusch, och det finns inget hotande i det, så jag behöver faktiskt inte vara på helspänn..!
Kramkram
//M

Bon Jovi

Lyssnar sönder Welcome to wherever you are - Bon Jovi (inte heeelt säker på att den heter så, men man hittar den med det namnet iaf) och är helt kär i texten. Lovely <3

Jag städar och packar inför morgondagens permission. Jag försöker att inte tänka för mycket dumma tankar eller stressa upp mig för mycket, men det är (som vanligt) lättare sagt än gjort. Så jag jobbar på det.
Annars har jag väl inte så mycket att skriva. Intressant update, eller hur..?

Hoppas ni alla har det bra och har lika underbart fint väder som vi har här!!

Kram
//M

Livet

Jag lever för att jag lever och för tillfället bara därför. Inte för att jag vill speciellt mkt, men kanske såhär; "jag vill inte dö, jag vill bara inte leva".

Hade en underbar kväll med massa prat i lägenheten med min fina "sambo" :P Dagen gick ok och det mesta kändes ok. Inte bra, men ok.
Och sen kom kvällen, och man undrar vad *** som hände. Ångest och fler problem, och det känns plötsligt som att man ska gå sönder. Andra river upp mina sår och jag har svårt att låta dem läka. lovely.

Just Breathe.

//M

Tillbaka på Capio

Tillbaka på Capio igen.
Har ingen lust att skriva särskilt mkt egentligen, livet är allmänt kaosartat för tillfället.
Så många som väljer att tro att allt är bra. Så många som mår dåligt själva. Så rörigt så rörigt.
Har inte ens nästa permission planerad ännu så jag försöker att leva i nuet även om det är svårt.

Tänker på Wiehes text till Sång till Modet, och framför allt den här biten: "Till alla som vet hur svårt det är, och ändå säger JA"

Det är inte så enkelt att tvinga i sig maten när bröstet krymper ihop till en hård boll och när tårarna strömmar ned för kinderna. Men det är klart. Det går i princip inte att förstå om man aldrig känt det själv.

//M

Flyr

Jag vet att jag flyr. Vet att jag gärna lägger benen på ryggen och drar. Trivs jag med att ha gjort så? Nej. Men det är sådan jag är. Jag är ett lättskrämt bytesdjur som hela tiden ser faror. Rådjur har folk liknat mig vid. Jag vet inte, men kanske? Kanske är det så?
Jag är så tacksam att det finns folk runt mig som hjälper mig att orka, det är jag verkligen. Idag till exempel hade jag inte klarat dagen på det sätt jag gjorde utan stöd. Ändå halkar jag runt som Bambi på hal is.
Det är för mycket på samma gång och jag orkar inte bli besviken. Det är för mycket ångest på insidan och jag blir inte av med den.
Ja.
Nej.
Kanske.
Så många svar, så många framtider.
//M

Planer

Jag sitter här efter en lång dag och har många timmar kvar ännu. Klockan är 17.59 och jag planerar kvällen samtidigt som jag gråter inuti av rädsla för morgondagen och resten av livet. Jag fixar det inte. Ta mig bara härifrån..!!!
Ska fly ut till stallet om en stund igen trots att jag nyss varit där. Jag står inte ut med och i mig själv.
Gick handledarkursen för körkort imorse. Den var bra och nu har jag det gjort, så nu ska vi bara få våra tillstånd också innan jag kan dra ut och äventyra trafiken.. :p
Jag skrattar, skämtar, hälsar på folk och kramar om dem. Pratar positivt om livet och ler. Men helt ärligt, vem försöker jag lura? - Jo, hela min omgivning. Sanningen är min, och jag både vill och inte vill att alla ska veta. Jag kan inte ens förklara det, det bara är så.
Lyssnar på Small Enough - Nichole Nordeman, Beautiful - Bethany Dillon, Behind these Hazel eyes - Kelly Clarkson och Du får inte - Sonja Aldén. Försöker att bara inte tänka och känna.
//M

Heavy

"But tonight, my heart is heavy and I cannot keep from whispering this prayer; are you there?"

Det är lite tungt ikväll. Mycket, för att vara ärlig. Siffror som tar över mitt liv och omvärlden full av människor som bara ler och säger "äsch, men jag vet att du klarar det". Som blundar för att slippa se hur man faller. Men jag känner fallet inom mig, det hisnar i magen och jag blir rädd. Inuti går det fort, men kroppen hänger inte med. Fint. Det handlar om tid, men ingen tror det längre.
Varför finns så många som inte vill SE?? Gud gav oss två ögon och ett hjärta. Använd dem.
Och till alla som gör det: ett stort, hjärtligt och innerligt TACK.
//M

Änglar

Ja, jag har haft en ganska så bra dag idag! Maten har varit riktigt tuff, men utöver det har jag faktiskt mått ok.
Tänker mycket på Black Swan (såg den igår med ett par av mina fina här) som var GRYMT bra!!! Fortsatte filmyran idag på dagen med Shrink, som var väldigt...hrm... "unik"... Nä, men den var helt ok, men kanske inte min favoritfilm? Inte direkt dålig heller dock.

Tack vare en fin ängel vid namn I så känns nu min kväll helt ok trots att jag trott att den skulle bli katastrof med tanke på mitt mående. <3 Det är tur att man har så underbara vänner omkring sig!!!
Har nu inga direkta plander för resten av kvällen, bara försöka ta det lugnt och inte tänka för mycket.

//M

Tillbaka på Capio

Är nu tillbaka på Capio. Igen. Jippie. NOT.

Bubblan spricker, de tvingar mig att trotsa ätst. och jag har så svårt för allt just nu.
Så svårt att tro.
Så svårt att hoppas.
Så svårt att vilja.
Så svårt att motivera.
Så svårt att finna lösningar.
Så svårt att våga känna.
Så svårt att äta.
Så svårt att hantera ångesten.
Så svårt att våga se allt som sker.

Det är så himla lätt att stänga av och stänga in... Ända tills det brister och helvetet brakar loss.

//M

Bara för att mitt liv faller samman

Jag vill inte ens förklara.
MEN FAN TA DENNA SJUKDOMEN.
Tack fina Maja för allt stöd. Det betyder, du betyder! Och tack alla andra också. Tack alla. Tack. Och förlåt att jag är så dålig på att ge.
//M

24h

24 h.
Säger inte så mkt mer.
Det snurrar i huvudet.
//M

Depp och rätt opepp

Jag har slutat tro.
Nåja, delvis i alla fall. Morgondagen kommer att erbjuda så många utmaningar att jag är rädd att somna ikväll. Tiden går så fort när man sover och jag vill helst bara stanna tiden och undvika allt. Men det kan jag inte, och det gör mig liksom livrädd.
Jag har hållt samman hela dagen av olika anledningar. Försökt för andras skull att bete mig bra och normalt. Men inuti väser demonerna hela tiden och jag gråter stilla nu. Hur blev det såhär? Hur blev jag såhär? Så många år... Sorg och ångest blandat med en enorm rädsla och ett litet mått ilska. Allt känns rätt surt just nu.
//M

"Tro på dig själv"

Så många som tror på mig. Så många som säger att de vet att jag kan. Så många som säger att jag aldrig ska tillbaka dit jag har varit. Så många.
Tänk så många som kommer att bli besvikna när de inser hur svag jag egentligen är. Så många som kommer bli arga när de förstår att jag inte alls kommit så långt som jag låtsas. Tänk så många jag kommer såra när jag faller ner i sjukdomen igen. Ja, NÄR - inte OM.
Jag känner mig som en enda lögn som låtsas men som lever gamla mönster så fort möjlighet ges. Jag klarar mig tydligen inte utan mina mönster. Kanske tillhör jag de 10-20% som utgör  den negativa sidan av statistiken.
Ju fler som tror på mig desto svårare får jag att tro på mig själv. Jag måste för deras skull, visa att jag är stark och kan besegra demonerna, men jag kan inte. Folk säger att jag aldrig ger upp, men jag undrar om det verkligen är sant.
//M

Lång dag

Jisses vilken dag, är helt slut!!
Morgonen var hemsk så åkte ut till stallet och tog en sväng ut i skogen barbacka på min lilla ponny. <33 Därefter bar det av till ungdomsmott för att träffa min nya kontaktperson. Hon verkar faktisktn jättetrevlig även om det förstås var jobbigt att börja om på nytt igen.
Åkte in till stan på eftermiddagen och träffade min älskade underbara J. Köpte hennes skiva och spelar den här på repeat nu. Åh, blir så rörd <3 Hih, men plötsligt känns min musikaliska "begåvning" väääldigt liten x)
Nu blir det till att kämpa igen på kvällen. Har fullt upp imorgon med och det känns både bra och dåligt. Nervös, rädd och ångestfylld för allt.
Menmen, här och nu.
//M

Som det inte skulle bli

Det var ju såhär det inte skulle bli.
Besviken.
Stressad.
Ångestfylld.
Näsan över vattenytan och andas i fyrkant.
//M

Jag kan inte skilja på...

Jag är så trött på att alltid vara den som förstår. Så trött på att vara den som flyttar sig när någon annan behöver mer plats. Så trött på att tolerera och acceptera utan att tillåta mig själv att ifrågasätta.
Jag blir så arg. Är så trött på det. Jag kan ta ett nej - men jag kan inte ta det här. Att hela tiden bli sviken och besviken, det orkar jag inte.

Jag kände det här för längesedan, jag bara hoppades att allt skulle bli annorlunda. Att jag hade fel. Men nu drar jag tillbaka min del så kan vi fortsätta att ignorera varandra ifred. Säg inte att du ser mig när du alltid blundar när jag går förbi.

"Du om någon borde förstå att man inte gör såhär mot mig"


//M


Naiv

It's nice to know that you were there
Thanks for acting like you cared
And making me feel like I was the only one
It's nice to know we had it all
Thanks for watching as I fall
And letting me know we were done



Jag vet att jag är och var ung och naiv, men det gör faktiskt inte mindre ont för det.
Hur kunde jag tro något annat?

//M

Hang Over

Lyckades få en riktig hang over på min vanliga medicin!! Hur 17 lyckas man? Sov hela fm och var ett fullständigt paket när jag skulle ner till lunch. Jaja, inget ont som inte för ngt gott med sig - jag hade ingen ork till ångest. Haha, jag kunde ju knappt bära min tallrik liksom... x)

Har nu börjat kvickna till lite. Kollat lite tävlingar för den här säsongen, börjat oroa mig för nästa vecka och ska plugga lite matte snart. Igen. Haha, dum unge gör inte som behandlaren säger... x) Menmen, jag har faktiskt inget bättre för mig. Om jag orkar så ska jag gå en sväng till kapellet och se om det är öppet, skulle verkligen behöva få igång min röst lite.

Lever i min egen bubbla igen. Det har helt enkelt blivit för jobbigt och jag har stängt av. Så kan det gå. Längtar INTE till mitt wakeup. Fy, det blir alltid lika smärtsamt.

//M

Fortsätt simma

Nej. Bra går det inte. Jag mår piss och känner mig vidrigt ensam.
Längtar hem. Längtar inte hem.
Längtar inte till onsdag - helt enkelt och inte ens dubbelt. Jag vill inte.
Men jag fortsätter att göra det jag ska trots att personalen här nu verkligen får jobba för sin lön. Har aldrig varit så arg som jag är nu! Skäller ut dem hela tiden, är trotsig och ilsken innan jag plötsligt ligger i en hög på golvet och halvskriker i ångest. Hah. That's life.

Jag har inte gett upp. Jag är bara inte så bra på att kämpa just nu.

//M<3

Never mind

Det är konstigt hur man vissa dagar kan känna sig som den ensammasta människan i hela världen, trots att jag har fullt med nummer i min telefonbok. Trots att jag har massa mailadresser. Trots att jag har vänner och personal här. På något vis tycks det inte vara tillräckligt för att bota ensamhetskänslan. Hm.

Läser texten till Wiehes "En sång till Modet" om och om igen och blir lika rörd varje gång. Så vackert skrivet. Jag är så himla ledsen och nere idag, så många tårar och så mycket ångest som redan tagit plats fastän klockan inte ens är 15. Jag tror inte på mig själv längre, inte alls, ändå fortsätter jag ju..? Min sjukgymnast sa idag att överlevnadsdriften alltid är starkare, men hur kommer det sig då att det ändå finns så många som tar sina liv? Och NEJ, jag är inte inne på det spåret (så bli inte oroliga) det är mest en tanke som slagit mig. Hm.

Ytterst är man alltid ensam.
Ytterst så är det faktiskt bara jag som kan hjälpa mig själv.
Och så är det ju jag som måste leva mitt liv.
Hm.

Ska gå och försöka distrahera mig med någonting en stund innan jag ska på samtal, men klistrar in texten till "En sång till Modet" här <3

Här är en sång till modet
Den är till alla dom
som vågar tro på morgondan
fast natten är så lång
Här är en sång till modet
en liten, enkel låt
Det kanske verkar meningslöst
Men jag sjunger den ändå

Här är en sång till modet
till glädje, hopp och skratt
Till dom som tror på kärleken
fast hatet är så starkt
Till alla som slår sej samman
Till alla som ställer krav
Till dom som vet hur svårt det är
och ändå säger ”ja”

Här är en sång till modet
hos dom som vågar se
Som inte låter tysta sej
men säger som det är
Till alla som bygger broar
Till alla som släpper in
Till dom som tror att människan
kan göra det, hon vill

Här är en sång till alla
som vägrar att ge opp
Till dom som kämpar vidare
fast livet är så hårt
Till alla som vågar längta
till nåt, dom aldrig sett
Som inte låter kuva sej
men håller på sin rätt

Här är en sång till modet
Den är från mej till dej
En liten enkel visa
med det, jag helst vill säg'
Så vårda den väl och lär den
och nynna den ibland
För då växer den och sprider sej
i hela Sveriges land


Love
//M

Kliniken

Har blivit flyttad till kliniken.
Känner inte att jag behöver säga så mycket mer.
F
A
L
L
E
R


//M

Breathe - Superchick

Försöker seriöst att inte ge upp. Jag VET att man inte ska se sig själv som ett offer, men jag gör det ändå och kan inte hjälpa det. Jag fixar det inte. Inte ens 5 dagar klarar jag, hur skulle jag någonsin klara ett helt liv? Ångesten och sorgen sliter hänsynslöst i mig och jag försöker att bara stänga av, men det är inte så enkelt längre.
Lyssnar på Breathe - Superchick som har underbar text. Ska snart till köket för kvf (det vänder sig inuti bara jag skriver det, då fattar ni kanske hur långt jag fallit plötsligt). 
Keep on breathing
Go on breathe in
Keep on breathing
Go on breathe in
Just breathe

Each breath breathed means we're alive 
And life means that we can find 
The reasons to keep on getting by 
And if reasons we can't find 
We'll make up some to get by 
'Til breath by breath we'll leave this behind

All you have to do is breathe

//M

1st day

Första skoldagen avklarad. Klarade mig ganska bra, även om jag nog inte hörde ens hälften av genomgångarna - mina tankar var fulla med andningstekniker och lugnande affirmationer. Ändå var det svårt. Haha, fail. Hoppas att morgondagen inte blir svårare, men även om jag försöker tänka positivt så har jag faktiskt svårt att tro det. Imorgon sitter lektionerna typ ihop och jag äter lunch i skolan, idag hade jag hål emellan (och lunchade hemma) så kunde köra hem och sova en stund...
Väldigt härligt att träffa alla i alla fall!!! Saknat min gamla klass och det gör lite ont nu igen att veta att jag inte kommer att kunna ta studenten med dem. Menmen. Det löser sig, försöker leva i nuet.
//M

D-day

Typ D-day idag. Är så nervös och ångestfylld att jag inte vet var jag ska ta vägen. Jag vill inte. Vill inte vill inte. Aldrig mer, vill bara slippa. Det kommer aldrig att gå ändå. Jag klarar det inte.
Jag vill bara krypa ur mig självoch försvinna just nu, vill inte vara med. 2 lektioner bara, inga prestationskrav alls, och ändå... NEJ. Allt sätter stopp och säger emot. Inte dit. Inte dit. Inte dit.
Så är jag där igen då; tjejen som inte klarar någonting för att något annat är starkare. Grattis.
//M

Julie

Lyssnar på Julie - Matt Martinek och försöker att bara försvinna en stund. Det är INTE lätt idag och jag försöker bara att ta mig igenom dagen sekund för sekund utan att tänka framåt. Inte tänka på middagen, inte tänka på natten och framförallt inte på morgondagen. Tänk att när jag väl får det jag längtat efter så skrämmer det livet ur mig...! Jag vågar inte. Och nu vet jag inte ens om jag vill.
Jag vet inte vad jag vill på något håll i livet. Det är kaos inuti. Och som Matt sjunger "you see yourself with disordered eyes". Sant.

Oro och ångest

Jag tror inte att det kommer gå.
Jag klarar det inte.
Faller redan och får inte ordning på någonting.
Är det som de sa för ett par år sedan, att jag är ett hopplöst fall?
Folk tittar på mig och ser en frisk tjej, men de missar liksom hela insidan. Jag är så infekterad inuti av den här sjukdomen att jag inte längre tror att jag någonsin kommer att kunna leva utan den.
Jag har tappat tron helt och hållet och trots att jag haft så mycket fint folk runt mig de senaste dagarna verkar det inte hjälpa. Ok, jag äter. Det gör jag. Men bara när jag har människor runt omkring. Bara när jag måste. Jag vet att det är så det börjar - och jag vet hur det slutar. Men hur sjutton ska jag kunna göra något åt det?? Alla pratar om vägskäl hela tiden, men jag ser bara en väg.
"Varför går jag över broar som är byggda för att rasa?"
Jag vet inte vad jag ska göra längre.
//M

Ungen fyller VUXEN!!!

Hej alla!
Ja, jisses, så blir man då MYNDIG idag!!! Känns helt galet! Jag fick frukost på sängen imorse, var i stan efter lunch och träffade mormor över en fika, mötte upp mamma vid systemet och köpte lite vin till ikväll! Känns skevt att få dricka LAGLIGT!! Hah, inte för att jag brutit lagen särskilt många ggr, men ändå x)
Fått lite fina presenter samt bidrag i pengaform till mitt framtida liv (av mormor). Ingenting från familjen ännu  (förutom frukosten och vinet), men tänker att det kanske blir ändring på det ikväll..?? :P Vi har bokat bord på Joe Farrelli's (aldrig varit där) men hoppas att det blir bra!
Släpper all oro kring det kaos som råder kring nästa vecka och fokuserar på att leva i NUET! Har fått ca 53 grattis-inlägg i min logg på FB, TÄNK att det finns så många runt mig som tänker på en ibland! Helt fantastiskt ju x) Ja, jag vet, det finns säkert de som får meddelanden från över 1000 pers, men vet ni vad? DET STÖR INTE MIG!!! Jag har världens underbaraste och bästaste vänner och jag skulle inte byta ut dem för något i hela världen!!
Nä, nu ska jag sluta hänga vid datorn och istället springa iväg och fortsätta fira x)
Stor födelsedagskram till er alla från er lilla 18-åring x) <3
//M

Fruktstund

Har snart fruktstund.
Uppdaterar bara med att jag har haft en tuff dag som nu är aningen bättre, och att jag fortfarande trivs i lägenheterna.

Det känns inte det minsta bra eller ens OK inför nästa vecka, men imorgon bär det av hem.

//M <3

Lägenhet 4 - det stoora fiina rummet!

Hej allihop!

Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade... Och allt har en förklaring!
Var hemma på permission i helgen (hade jättetrevligt - men fullt upp) och flyttade igår ut till träningslägenhet 4! Fick det stora, fina vita rummet med två fönster och en skrubb :P Trivs jättebra redan, MEN (stort men) vi har ingen dator där ute... Därför blir det nog ev. lite segare uppdatering när jag är här, måste gå in till Kliniken varje gång och använda deras dator. Hahah, känns som att resa tillbaka 42 dagar i tiden... x) Ska dock försöka blogga lite mer när jag är hemma!

På tors (om jag flirtar bra med min behandlare) lämnar jag Varberg och åker hem på permission. Annars är det bara att ta tåget på fredag - MIN 18ÅRS DAG!!! Ja, herregud vad tiden går... Plötsligt känner jag mig nästan gammal... x) Och på måndag börjar jag skolan igen, så ni kan tro att jag är NERVÖS!!! Håll tummar och tår, det kommer att bli tufft.. :S På tisdag em/kväll blir det sedan tåget tillbaka hit ner, så de närmaste dagarna händer det en hel del!!!

Inget speciellt mer att berätta idag. Sjukgymnasten är ÄNTLIGEN tillbaka så hade BK idag för första ggn på tre hela veckor! Skönt såklart, men jobbigt också. Som vanligt.

Ska nu in till mig och se en film tillsammans med min fina roomie ;) <3

Love
//M

RSS 2.0