Never mind
Det är konstigt hur man vissa dagar kan känna sig som den ensammasta människan i hela världen, trots att jag har fullt med nummer i min telefonbok. Trots att jag har massa mailadresser. Trots att jag har vänner och personal här. På något vis tycks det inte vara tillräckligt för att bota ensamhetskänslan. Hm.
Läser texten till Wiehes "En sång till Modet" om och om igen och blir lika rörd varje gång. Så vackert skrivet. Jag är så himla ledsen och nere idag, så många tårar och så mycket ångest som redan tagit plats fastän klockan inte ens är 15. Jag tror inte på mig själv längre, inte alls, ändå fortsätter jag ju..? Min sjukgymnast sa idag att överlevnadsdriften alltid är starkare, men hur kommer det sig då att det ändå finns så många som tar sina liv? Och NEJ, jag är inte inne på det spåret (så bli inte oroliga) det är mest en tanke som slagit mig. Hm.
Ytterst är man alltid ensam.
Ytterst så är det faktiskt bara jag som kan hjälpa mig själv.
Och så är det ju jag som måste leva mitt liv.
Hm.
Ska gå och försöka distrahera mig med någonting en stund innan jag ska på samtal, men klistrar in texten till "En sång till Modet" här <3
Här är en sång till modet
Den är till alla dom
som vågar tro på morgondan
fast natten är så lång
Här är en sång till modet
en liten, enkel låt
Det kanske verkar meningslöst
Men jag sjunger den ändå
Här är en sång till modet
till glädje, hopp och skratt
Till dom som tror på kärleken
fast hatet är så starkt
Till alla som slår sej samman
Till alla som ställer krav
Till dom som vet hur svårt det är
och ändå säger ”ja”
Här är en sång till modet
hos dom som vågar se
Som inte låter tysta sej
men säger som det är
Till alla som bygger broar
Till alla som släpper in
Till dom som tror att människan
kan göra det, hon vill
Här är en sång till alla
som vägrar att ge opp
Till dom som kämpar vidare
fast livet är så hårt
Till alla som vågar längta
till nåt, dom aldrig sett
Som inte låter kuva sej
men håller på sin rätt
Här är en sång till modet
Den är från mej till dej
En liten enkel visa
med det, jag helst vill säg'
Så vårda den väl och lär den
och nynna den ibland
För då växer den och sprider sej
i hela Sveriges land
Love
//M
Läser texten till Wiehes "En sång till Modet" om och om igen och blir lika rörd varje gång. Så vackert skrivet. Jag är så himla ledsen och nere idag, så många tårar och så mycket ångest som redan tagit plats fastän klockan inte ens är 15. Jag tror inte på mig själv längre, inte alls, ändå fortsätter jag ju..? Min sjukgymnast sa idag att överlevnadsdriften alltid är starkare, men hur kommer det sig då att det ändå finns så många som tar sina liv? Och NEJ, jag är inte inne på det spåret (så bli inte oroliga) det är mest en tanke som slagit mig. Hm.
Ytterst är man alltid ensam.
Ytterst så är det faktiskt bara jag som kan hjälpa mig själv.
Och så är det ju jag som måste leva mitt liv.
Hm.
Ska gå och försöka distrahera mig med någonting en stund innan jag ska på samtal, men klistrar in texten till "En sång till Modet" här <3
Här är en sång till modet
Den är till alla dom
som vågar tro på morgondan
fast natten är så lång
Här är en sång till modet
en liten, enkel låt
Det kanske verkar meningslöst
Men jag sjunger den ändå
Här är en sång till modet
till glädje, hopp och skratt
Till dom som tror på kärleken
fast hatet är så starkt
Till alla som slår sej samman
Till alla som ställer krav
Till dom som vet hur svårt det är
och ändå säger ”ja”
Här är en sång till modet
hos dom som vågar se
Som inte låter tysta sej
men säger som det är
Till alla som bygger broar
Till alla som släpper in
Till dom som tror att människan
kan göra det, hon vill
Här är en sång till alla
som vägrar att ge opp
Till dom som kämpar vidare
fast livet är så hårt
Till alla som vågar längta
till nåt, dom aldrig sett
Som inte låter kuva sej
men håller på sin rätt
Här är en sång till modet
Den är från mej till dej
En liten enkel visa
med det, jag helst vill säg'
Så vårda den väl och lär den
och nynna den ibland
För då växer den och sprider sej
i hela Sveriges land
Love
//M
Kommentarer
Trackback
