maddieswords

Fick idag ett brev från världens underbaraste M! Tack vännen, you made my day (as usual..<3) <3!

Har nu skickat iväg ett litet mail till min kära mor med en önskelista inför hennes besök på fredag. Allt eftersom tiden går inser man ju vad man saknar för något här. Typ, svart kofta, mössa, vantar...

Ska sätta mig och sticka en stund nu tror jag, innan det blir dags för (håll i er nu...) MIN FÖRSTA PROMENAD! Ok ok, 10 min med personal, men det känns som en stor befrielse. Har ju knappt varit utanför byggnaden på 4.5 veckor!!! Tänk er, 30 dagar inlåst... Hah, big brother eller vad?? Jaja, ska bli underbart skönt, idag när det dessutom är så fint väder! =) <3

Mår inte alls bra. INTE ALLS. Men det får komma när det kommer, just nu ligger mitt fokus på överlevnad. Typ. Eller nåt.


Kramkram
/M<3

Tiden går.
Hade mitt första möte med min nya behandlare idag, och det känns underbart bra! Pratade typ mer  på 45 minuter hos honom än jag gjort under mina 4 veckor här...

Är trött och ledsen, mår inte alls bra. Det är så GALET jobbigt här..!!!

Tänker på min alldeles underbara och fina M som fyller 18 idag, STORT grattis till dig!!! Du är min värld <3


Ville bara berätta att jag lever. Typ. Eller nåt.

/M

Mår inte speciellt bra idag heller.
Har skrivit lite ny musik.
Väntar på att en ny patient ska flytta in.
Stör mig på att min matta är luddig.
Fasar inför middagen.

Vet inte vad jag ska ta mig till med all oro och ångest.

Eller jo. Ska sätta mig och sticka nu. "breakdown" blir ett senare problem helt enkelt.

/M

Fredag igen då. Inget speciellt alls med den här dagen. Hade ett ***** jobbigt samtal med min behandlare (eftersom jag ev. ska byta nu). Maten är galet tuff och jag känner mig nere och negativ. En del här verkar tro att man mår bra bara för att man pressat ned sig i ett par leggings istället för mjukisbyxor, och för att man lagt lite svart ögonskugga. Kan ju då avslöja att så inte är fallet. Det är snarare ett desperat försök från min sida att på morgonen fokusera på någonting annat än att jag ska ner och äta frukost...
Min favorit i personalen jobbar nu ikväll, vilket är himla skönt. <3 Väntar på ett telefonsamtal också, som jag ser fram emot <3

Nä, nu är det snart siesta, och jag känner att jag måste borsta tänderna innan, hela munnen smakar av hushållsost... x)

Ska bara tillägga att jag varit riktigt ambitiös och storstädat idag (trots mina två kryckor!!!). Dammsugit, tvättat toaletten och handfatet, putsat alla speglar, och (hör och häpna) skurat mitt golv för hand! Hah, bara för att fördriva tiden liksom...

Jaja. Jag skriver igen när jag får tid.
Tänker på er.

Stor, varm kram
/Miss M<3

Dagarna går långsamt men veckorna flyger iväg... Min fjärde vecka här går redan mot sitt slut - och jag har inte hunnit börja göra framsteg ännu. Jag är frustrerad, irriterad, arg och ledsen. Min värld är upp och ner. Det gäller bara att försöka orka, "ögonblick för ögonblick".

Fick med mig ett nytt motto igår från Gruppen, "Jag har en ätstörning, men ätstörningen har inte mig". Jag är fortfarande fri att börja leva. Allt som saknas är mod och kraft.

Ska in på mitt rum och spela lite musik för att lugna ner mig nu.

Hälsar till min underbara M; hade aldrig klarat lunchen utan dig. Du är allt, och jag saknar dig så vansinnigt mycket. Du finns med mig under dygnets alla timmar, har dig i mitt öra även när du inte är där (u know what I mean <3).

Saknar er alla.

Mycket kärlek
//M

Utför. Det känns som om det bara går utför. Jag brukade ju klara detta, brukade kunna hålla ihop och vara glad fastän jag inte var det. Nu går det inte längre. Så mycket ångest att jag blir tokig på det! Det var ok en dag, två dagar, men 16 är *** inte ok!!

Sitter här i väntan på dagens mindfulness. Blir inte förvånad om jag somnar, är så grymt trött idag! Och dessutom tar knäet, ångesten och saknaden efter M, N, stora C, lilla C och alla andra bokstavligt talat kål på mig.

Jag brukade vara positiv.
Men det fungerar inte så längre.


//M

Galen, helt galen morgon.
Känslorna är galna, allt är galet.
Allt känns helt snett verkligen, åt skogen.
Ont i knät har man också.
Blä. Helt enkelt.

Ny patient här idag.
Min egen M flyttar idag.
Fick ett fint meddelande av min fina lilla C.
Och jag saknar er alla så mycket att det gör ont.


Älskar er
//M

Nu ÄNTLIGEN har jag lämnat tiden i "skrubben" (11:an) bakom mig och flyttat upp till 2:a våningen! Bor nu i världen sötaste rum, nr 1, med egen dusch och toalett. Så skönt!
Har dock grymt tuffa dagar just nu (eller, ja, extra tuffa) med miljarders miljoner ångestpartiklar svävandes runt mig hela tiden. Jobbigt? Vilken fråga.

Som tur är har jag underbara vänner som ställer upp för mig i vått och torrt, även folk jag aldrig hade kunnat ana skulle finnas där nu! Det betyder SÅ mycket, även om jag kanske har svårt att visa det nu... Det är som sagt sjukt jobbigt. Så många gånger värre än jag någonsin anat.

Hoppas alla är ok där ute <3
Stora kramar till er.

/M<3

Förlåt för seg uppdatering... Fullt upp här, massvis med tankar och känslor.

Precis sovit under bolltäcke en stund och orkar inte skriva så mycket. Saknar livet som det var före allt det här, trots att jag knappt ens minns. Saknar livet som det borde ha varit. Längtar efter livet - som det kommer att bli.

Längtar efter er alla.

Stora, varma kramar
/M <3

Vilken dag.
Ont lite överallt, trött... Lunchen gick bra dock (efter lite peppning från bästaste M <33). Snart är det mellanmål (totalt opepp, så hoppas på ngt lätt).
Fick veta att jag kanske får flytta till 2a vån om ca 2-3veckor!!! Underbart :) Hoppas att det kanske blir ännu snarare. Önskedrömma går ju alltid.

13 minuter kvar till mellanmålet. Nedräkningen har börjat...

Hoppas ni har det bra därute, och många miljarder gånger bättre än mig. Tänk, att den här veckan kanske gått fort för er. Fort, och varit en helt vanlig vecka just som alla andra. För mig har det varit en helvetisk, evighetslång vecka. Men, någon gång tänker jag att det måste vända. Även om det inte är idag.

Det är inte lätt när det är svårt.

//M<3

Jag håller ut här.
Det är helt vansinnigt tufft, så många gånger värre än jag trott! Ändå är det bra. Alla här är så himla mysiga och snälla!!!
Var för första gången en lite bråkig patient igår. Fick ett litet aggressivt utbrott (inte så farligt, men mer än förut), och på sätt och vis var det skönt. Är så vansinnigt trött på att alltid göra som alla säger!!!

Det är en jobbig dag redan från början idag, och nu sitter jag här, helt opepp, med 55 minuter kvar till lunch. hatahatahata. <- dåligt tankemönster, I know. <3

Är trött och rejält frusen, det är kallt här idag. Inte positiv för 5 öre heller. Menmen, vad ska man väl göra åt det? Det är bara att stå ut. Det blir film och mys med alla fina här idag, så det ser jag fram emot. Kanske något fint samtal eller mess från någon också.

Hörs senare igen kanske. Vet inte riktigt vad jag ska skriva.

Varma hälsningar från CAC-V... <3
//Er M

Hej alla.
Det är min femte dag på Capio, och jag kommer precis ifrån lunchvilan (där jag somnade...). Efter en tuff morgon på lab och en hemsk lunch där jag blev så pissed på min behandlare som bara satt och petade på mig hela tiden att jag bara slängde i mig maten, fick jag lite ljus i tillvaron. Somnade en stund på vilan, datorn var ledig efteråt, och nu kom precis fina J och berättade att jag fått post!!! Ett litet brev från mormor, som jag snart ska lägga mig och läsa. Eller, vid närmare eftertanke, så sparar jag det nog till siestan. Ska prata med stora C idag också, och jag ser fram emot det. Någon gång vill man ju kunna få släppa på ångesten.

Underbar personal ikväll. Kanske orkar jag den här dagen också.

Fritt fram att ringa, svarar när jag kan. Saknar er min fina!!

Stora kramar
M<3

Usch. Klockan är inte ens 15 och det känns som om jag varit vaken i minst åtta dygn. Är så trött! Det är verkligen panikjobbigt här... Personalen har varit fin mot mig även idag, men ångesten har varit allt annat än snäll.
Ville inte gå ur sängen imorse ens, och efter lunch knackade frk Panikångest på dörren.. :/ Menmen. Bra med dagen; hunnit spela lite keyboard, och hann faktiskt vara med på Mindfulness Yogan! Det var så skönt <3

Men åh, det känns som om jag varit ifrån er i miljarder år redan, trots att det bara är min tredje dag här. Det är tufft. Verkligen. Men finns det något alternativ till att stå ut nu? Svar: nej. Jag måste klara mig igenom allt detta nu. Måste måste måste måste och måste igen.

Ute skiner solen, men jag orkar inte gå ut. Är inte på gott humör. Ska istället gå ner till skrubben och sätta på lite musik, eller kanske t.o.m. en film? Ta det lugnt iaf. Eller, försöka åtminstone. Ska försöka vänta med nästa ångestattack till efter middagen. Då är det åtminstone någon timme kvar...

Hälsar också till er alla att ni jättegärna får ringa om ni vill! Jag har telefonen med mig, och svarar när jag kan <3

Love
/Miss M<3