maddieswords

Dagarna går långsamt men veckorna flyger iväg... Min fjärde vecka här går redan mot sitt slut - och jag har inte hunnit börja göra framsteg ännu. Jag är frustrerad, irriterad, arg och ledsen. Min värld är upp och ner. Det gäller bara att försöka orka, "ögonblick för ögonblick".

Fick med mig ett nytt motto igår från Gruppen, "Jag har en ätstörning, men ätstörningen har inte mig". Jag är fortfarande fri att börja leva. Allt som saknas är mod och kraft.

Ska in på mitt rum och spela lite musik för att lugna ner mig nu.

Hälsar till min underbara M; hade aldrig klarat lunchen utan dig. Du är allt, och jag saknar dig så vansinnigt mycket. Du finns med mig under dygnets alla timmar, har dig i mitt öra även när du inte är där (u know what I mean <3).

Saknar er alla.

Mycket kärlek
//M