Tillbaka på Capio
Tillbaka på Capio igen.
Har ingen lust att skriva särskilt mkt egentligen, livet är allmänt kaosartat för tillfället.
Så många som väljer att tro att allt är bra. Så många som mår dåligt själva. Så rörigt så rörigt.
Har inte ens nästa permission planerad ännu så jag försöker att leva i nuet även om det är svårt.
Tänker på Wiehes text till Sång till Modet, och framför allt den här biten: "Till alla som vet hur svårt det är, och ändå säger JA"
Det är inte så enkelt att tvinga i sig maten när bröstet krymper ihop till en hård boll och när tårarna strömmar ned för kinderna. Men det är klart. Det går i princip inte att förstå om man aldrig känt det själv.
//M
Har ingen lust att skriva särskilt mkt egentligen, livet är allmänt kaosartat för tillfället.
Så många som väljer att tro att allt är bra. Så många som mår dåligt själva. Så rörigt så rörigt.
Har inte ens nästa permission planerad ännu så jag försöker att leva i nuet även om det är svårt.
Tänker på Wiehes text till Sång till Modet, och framför allt den här biten: "Till alla som vet hur svårt det är, och ändå säger JA"
Det är inte så enkelt att tvinga i sig maten när bröstet krymper ihop till en hård boll och när tårarna strömmar ned för kinderna. Men det är klart. Det går i princip inte att förstå om man aldrig känt det själv.
//M
Kommentarer
Trackback
