Vem vet?

Jag tittar på bilder från Capio som olika vänner tagit. Oron och ångesten växer i mig och jag vill bara inte dit. Men jag måste. 
Jag är helt slut i hela kroppen, och inte minst i själen nu. 
Men snälla, kom dit. Ni är anledningen till att jag kanske orkar. Kanske. Snälla, kom.
Och ring, för guds skull. Jag klarar inte det här själv.
Helgen går rätt fort här, och redan imorgon åker jag hem. Vad jag gör? Ingenting. Promenerar, läser gammelsvenska och sover. Typ. Och längtar förstås. Längtar till måndag, och saknar M, stora C, N m.fl. så det gör ont i mig.
Save me
I cannot do this on my own


Älskar er alla
/M

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0