maddieswords

Det är komplicerat.. Jag kan inte förklara och inte heller berätta. Kan inte orkar inte vågar inte. Knappt så att jag vågar skriva, är så rädd att den där bubblan som skyddar mig nu, ska brista. En såpbubbla, vacker från utsidan men hal och kletig från insidan. Och så väldigt VÄLDIGT väldigt ömtålig.

Det var första dagen i skolan idag. Bara att se alla fick mig att känna hur allt bara föll. Men, jag har motton som är starka och som jag håller mig till. Som jag desperat klamrar mig fast vid när allt börjar skaka och världen tycks snurra mycket fortare än vanligt.

Jag är inte blind. Jag ser mer nu än ni gör, för jag har lärt mig att kontrollera mig själv. Nåja, ganska bra iaf. Jag vet vad alla tecken betyder och hur de skall tolkas, men det tänker jag inte tala om. Jag skulle väl vara dum i så fall, om jag gick och förstörde allting nu! Om jag förstörde alla chanser till allt jag jobbar för. Nej, jag skall vara stark. Starkare än någonsin förut.

Så många kvällar som jag har sagt "jag orkar inte mer" o.s.v. Men se, här är jag. Varje dag är en fight, varje dag blir jag starkare. Vinner mer självkontroll.  På ett sätt tycker jag att "ensam är stark". Med alla er, som jag tycker så mycket om och litar alldeles för mycket på, blir det så himla mycket jobbigare att låtsas som om allt är bra.