Can't break a broken heart
Jaha. Ytterligare en dag på CACV. Min 62:a dag här, för att vara exakt.
Klockan är 08.45 och jag har ätit frukost. Inga planer för dagen, förutom eventuell utevistelse. Ska inte göra någonting, inte planerat någonting. Förutom att jag tvättar på f.m, så jag ska ner till tvättstugan nu snart och starta en ny maskin. Intresseklubben antecknar eller vad...
Inte på speciellt bra humör idag trots perm. igår. Det var underbart, det var det, men sjukt stressigt och väldigt jobbigt. Jobbigt att få en glimt av allt man saknar och missar, och sedan åka tillbaka hit och fortsätta vara inlåst. Inte en kul upplevelse kan jag säga. Så ja, jag är negativ och depp. Antar att det inte direkt hjälper att jag fått alldeles för lite sömn också... Menmen. Livet är som det är (tyvärr).
Saknar er så att det känns som om jag ska gå sönder. Tänker ibland att det hade varit en enorm befrielse att faktiskt få göra det, i stunder som denna när man inte egentligen orkar sitta ihop.
Men varför klaga egentligen. Jag överlever.
Lördag blir söndag som blir måndag som för med sig nya patienter och en ny vecka som innebär nya möjligheter. Lät väl hoppfullt? Känns inte så. Fasar mest. Menmen, som sagt; jag överlever.
//M
Klockan är 08.45 och jag har ätit frukost. Inga planer för dagen, förutom eventuell utevistelse. Ska inte göra någonting, inte planerat någonting. Förutom att jag tvättar på f.m, så jag ska ner till tvättstugan nu snart och starta en ny maskin. Intresseklubben antecknar eller vad...
Inte på speciellt bra humör idag trots perm. igår. Det var underbart, det var det, men sjukt stressigt och väldigt jobbigt. Jobbigt att få en glimt av allt man saknar och missar, och sedan åka tillbaka hit och fortsätta vara inlåst. Inte en kul upplevelse kan jag säga. Så ja, jag är negativ och depp. Antar att det inte direkt hjälper att jag fått alldeles för lite sömn också... Menmen. Livet är som det är (tyvärr).
Saknar er så att det känns som om jag ska gå sönder. Tänker ibland att det hade varit en enorm befrielse att faktiskt få göra det, i stunder som denna när man inte egentligen orkar sitta ihop.
Men varför klaga egentligen. Jag överlever.
Lördag blir söndag som blir måndag som för med sig nya patienter och en ny vecka som innebär nya möjligheter. Lät väl hoppfullt? Känns inte så. Fasar mest. Menmen, som sagt; jag överlever.
//M
Kommentarer
Postat av: Katie
Snart får du komma hem tjejen! För var dag som går är det närmare att komma hem! Jag vet hur det är, hur fruktansvärt jobbigt det är. Men se att tiden på Capio bara är en kort stund av hela ditt liv!
På tisdag skall jag träffa min kontakt person som jag hade då jag låg inlagd på uddevalla sjukhus och sondmatades i väntan på platsen på DSBUS anorexi avdelning. Jag skall träffa min KP tillsammans med Ewa på ätstörningsenheten. Vi skall prata om tiden då jag låg inlagd. Är med blandade känslor.
Jag saknar dig vännen! Massor!!!
Kramar, Katie
Trackback
