I väntan på bättre tider
Ibland faller livet samman, det är bara så. Man fattar inte hur man ska kunna resa sig när man har hela världen på sina axlar. Men även om det är just så det känns, vet jag att allting har en otrolig förmåga att lösa sig och bli till det bättre, så jag försöker lita på det. Kanske har allt en mening, även om den ofta inte går att se förrän efteråt? Jag försöker tro det åtminstone. Man vill ju aldrig tro att man kämpar förgäves...
Klockan är 11.05 och jag har 25 min kvar till lunch. Livet är upp och ner, ut och in samt bak och fram. Ork? Obefintlig. Roar mig med att se på film, klippa i papper och skriva brev när jag orkar. Det är sannerligen inte lätt när det är svårt...
Om livet nu är en ostfralla (internt... <3), är det vansinnigt mycket smör på min idag.
Holding on.
Försöker att se ljuset, för hur långa nätterna än kan vara, blir det alltid morgon tillslut.
//M
Klockan är 11.05 och jag har 25 min kvar till lunch. Livet är upp och ner, ut och in samt bak och fram. Ork? Obefintlig. Roar mig med att se på film, klippa i papper och skriva brev när jag orkar. Det är sannerligen inte lätt när det är svårt...
Om livet nu är en ostfralla (internt... <3), är det vansinnigt mycket smör på min idag.
Holding on.
Försöker att se ljuset, för hur långa nätterna än kan vara, blir det alltid morgon tillslut.
//M
Kommentarer
Trackback
