maddieswords

OMG vad det blåser ute! Var ute och gick med en av mina små änglar förut, och vi höll på att blåsa bort!! Strandpromenad i storm är INTE att rekommendera! Menmen, roligt hade vi x) En liten sväng förbi kapellet blev det också, så nu är min nya låt invigd (eller nåt i den stilen).

Har haft en jobbig, sjuk dag och kan bara tacka the lord above att jag har vänner som får mig att skratta! Det är svårt att känna sig ärligt glad när man tar små steg framåt varvat med stora steg bakåt. Det känns liksom lite meningslöst. Ja, det är svårt och livet är förjävligt ibland, men jag försöker att inte fastna i de tankarna. Då har man plötsligt offerkoftan (hatar det ordet) på sig och allt blir nattsvart. Så jag försöker ta tag i saker, försöker tänka positivt och fokusera på det som får mig att må bra. Ändå har jag ett ***** stort, svart moln inuti som drar ner mig och trampar ner mig i gruset. Sparkar på mig när jag ligger. Förnedrar, trycker ned, håller fast och håller kvar. Och fast man då försöker vara positiv och inte låta de hopplösa tankarna komma är det svårt att inte se allvaret och sanningen i följande; jag börjar ge upp.

Jag har inte gett upp, då hade jag inte skrivit det här. Men tvekan växer i mig och för varje dag tvivlar jag mer och mer på att det någonsin kommer att gå. Kanske är det menat att bli såhär.

//M