maddieswords

Jag kan inte. Klarar inte det här. Nej, det går verkligen inte. "Tänk positivt" - så fan heller!!! Jag tänker inte nonchalera signalerna. Ätstörningen smyger sig långsamt på mig igen, inte för att jag någonsin blev FRI men MER FRI än tidigare. Nu är den där igen, tar över bit för bit av mitt trasiga lilla liv. Vad kan jag göra? va? Ge mig svaren och hjälp mig, JAG KLARAR INTE DET HÄR SJÄLV. För ett år sedan var jag nästan död, både fysiskt och psykiskt, och långsamt sliten ätstörningen med mig nedför branten igen. Vad ska jag säga? Att allt kommer ordna sig, trots att jag går runt med ständig huvudvärk och VET varför? Jag driver mig själv mot stupet och kan inte sluta. Tårarna strömmar och paniken dödar min själ. Paralyserad av skräck.