Inte som det ska
Ingenting är som det ska. Sitter här med musik på, hög musik trots att tårarna faller så tyst. Är så ledsen, så less och trött på allt. Trött på mig själv, trött på mitt liv och trött på att alltid vara så jävla stark och svag samtidigt. Jag kan inte ens förklara, är inte säker på att det går att förstå.
Det finns saker jag aldrig kan skriva, saker jag liksom aldrig kan berätta. Jag exploderar inuti och döljer det med ett leende. Starkt eller svagt, det är frågan.
Jag glömmer tiden. Vill bara hitta tillbaka eller komma fram till något. Jag är desperat och frustrerad men orkar inte ta tag i någonting. "Du har kommit så långt! Så frisk du blivit!". Så jävla trött på det. Om de bara visste.
Jag vet att man inte ska ge upp bara sådär, jag vet att man ska be om hjälp och jag vet att man ska jobba åt rätt håll. Jag VET. Men hur lätt är det att inte ge upp efter alla de här åren, efter alla misslyckade försök? Hur lätt är det att be om hjälp när det känns som om man ska slås i spillror och tårarna börjar trycka bara man vågar låta tanken snudda vid möjligheten? Hur lätt är det att jobba åt rätt håll när allt i mig skriker och vrålar att det är FEL? Nej, det är inte lätt, det är svårt. Och om det vore så enkelt skulle jag acceptera det och fortsätta jobba ändå, men det är så mycket mer komplicerat än så.
Snälla. Bara förstå. Jag behöver någon att falla mot.
Does anybody hear her - Three Crowns
//M
Kommentarer
Trackback
