Jag är upp och ned

Ja. Vad ska man säga?
Jag har precis kommit hem från dressyrträningen, det gick faktiskt riktigt bra mot slutet och jag är jätteglad för det. Verkligen jätteglad.
Ändå mår jag hemskt och vill bara gråta. Hela livet hänger på en skör tråd och jag balanserar med högsta koncentration för att inte ramla. Tråden håller, men knappt. Jag klarar att gå där, men knappt. Jag vill inte veta hur det blir på måndag. Jag är rädd och ledsen och vill bara krypa upp i någons famn, för att för en liten stund kunna känna mig trygg.
//M

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0