Never Grow Up
Tårarna rinner. Ja, efter alla bra dagar jag fick är sjukdomen nu tillbaka. Tankarna jagar mig och ångesten hotar att spränga mig i miljarder bitar. Varför kan jag inte bara må bra? Varför kan inte folk i min omgivning bara må bra? Jag orkar inte. Lyssnar på Never Grow Up - Taylor Swift och vill vrida tillbaka klockan..
Övningskörde igår igen och fick köra typ 100 m riktig väg, GUUD så nervös jag var!! Fick kärringstopp mitt på vägen men klarade starta igen utan större panik (antagligen eftersom jag var den enda bilen på vägen...). Växlingarna jag gjorde på parkering gick dock riktigt bra, med tanke på att det bara var tredje ggn jag satt bakom ratten!
Mår som sagt piss nu, men som ni märker försöker jag ändå att fokusera på något positivt. Det är sjukt svårt, men imorgon åker jag tillbaka till Capio och då kan jag få mer hjälp. Fasar för vägningen dock. Ja, fasar för maten, vägningen, kvällarna... Allt. Just nu känns det rätt jobbigt med ALLT.
Nej, ska ta mig samman nu. Min kära mor fyller faktiskt år idag så nu ska vi försöka få till en positiv stämning här hemma och fira henne lite. <3
//M
Kommentarer
Postat av: Maja
Det går ju superbra med körningen ju! :D Har kört 4 gånger , och fler gånger ska det bli.
Tråkigt att det blivit lite jobbigare igen, men du fixar det gumman!
Puss<3
Trackback
