Food, food, food

Mat. Typ det enda som rör sig inuti. Små punkter av andra färger och nyanser finns, tack och lov, men de är små. Ja, pyttesmå. På det stora hela är det väldigt, väldigt mörkt. Och väldigt mycket mat, tankar på mat, kropp och vikt. Happiness... NOT. Hungern gav mig en sån där äckllig black-out idag när man plötsligt inte minns något alls från det att man kom in genom dörren tills man står (med alla ytterkläder på) i köket med kladdkakesmulor i handen. Fatta PANIKEN. Inte bara att jag ätit, nej, utan dessutom en bit KLADDKAKA. Känner mig hemsk, grotesk, äcklig och fet. Ingenting någonstans i mig tycker att det är det minsta bra, ångesten hamrar och slår och jag försöker trösta mig med att jag sprungit runt  + frusit (pga vädret) hela dagen. Hjälper inte riktigt. Åt nästan en full middag också (fast jag inte ville), och skriv inte att det är bra, för den sidan av mig är död just nu. Fattar ni? DÖD. Det enda som lever i mig är ångest och massvis med mattankar.
Smal vill jag bli. Smal.
Någonstans, långt in, viskare en liten liten röst att "det är bara en enkel utväg, det finns inga quick fix i livet". Den skrämmer mig, för någonstans, ännu längre in, vet jag om att det är sant. Men jag vill inte veta. Jag väljer easy way out och fokuserar allt på att stänga in mig i min bubbla. 
Så hata mig då. Det här är mitt sätt att överleva.

//M

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0