Släpp inte taget...

Torn apart
Inte du. Inte inte inte du.
Håll tummar och tår att det inte är något allvarligt, att jag får dig tillbaka som jag sist såg dig. 
Min egen ångest läggs på hyllan. Snälla. Snälla du, låt det inte vara något. Ber för rena röntgenplåtar och ett helt inre. 
Blir så arg när ångesten över middagen klänger på mig, den är för *** inte ens relevant. Oron sliter i mig. Hela tiden något nytt... Jag har slutat tro att jag någonsin kommer att bli hel.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0