Someday...
Idag. Ytterligare en tung och tuff dag. Ytterligare en dag i kamp. Ytterligare en dag som jag bara vill ska försvinna.
Jag har slutat se allt positivt eftersom det ändå aldrig blir bättre. Jag orkar inte försöka så krampaktigt när jag ändå aldrig får det jag strävar efter. Jag är så splittrad.
Full av tankar och tjock-känslor och tål knappt att se mig i spegeln. Ska till UM och prata av mig efter lunch, thank god for that. Håll tummarna för ett givande samtal. Mr depression gör sig påmind och gör allt det gråa helt kolsvart. Det finns de som säger att livet aldrig ger en mer än man klarar av, samt att allting alltid blir bättre eftersom ingenting är statiskt. Nej, statiskt är det inte - det blir SÄMRE.
Jag har slutat se allt positivt eftersom det ändå aldrig blir bättre. Jag orkar inte försöka så krampaktigt när jag ändå aldrig får det jag strävar efter. Jag är så splittrad.
Full av tankar och tjock-känslor och tål knappt att se mig i spegeln. Ska till UM och prata av mig efter lunch, thank god for that. Håll tummarna för ett givande samtal. Mr depression gör sig påmind och gör allt det gråa helt kolsvart. Det finns de som säger att livet aldrig ger en mer än man klarar av, samt att allting alltid blir bättre eftersom ingenting är statiskt. Nej, statiskt är det inte - det blir SÄMRE.
Kommentarer
Trackback
