maddieswords

Det är down. Helt klart down. Ändå är jag hög på kärlek och vänskap. Det går inte ihop, och ändå är det exakt så det är! Jag är glad och studsar runt samtidigt som jag är så trasig att jag ligger i fosterställning och skakar. Jag tror att kärleken jag känner är just för att de vet att jag inte ler annat än på utsidan men finns för mig ändå och accepterar mig precis som jag är. De får mig att le hela vägen in, och det är så underbart att folk gör så trots att de vet att det bara fungerar en liten stund. 
Jag är nog fruktansvärt flummig idag, men så är jag också trött, yr och väldigt uppe i mina egna tankar och känslor. Saknad. Sorg. Glädje. Kärlek. Ångest. Ledsenhet. Ilska. Trygghet. Och så vidare...