maddieswords

Var på östra imorse hos min behandlare. Bra samtal. Mamma körde mig hem - och vi rök ihop. En skitsak egentligen, men känslig som jag är blir allt så stort nu. Kastade mig ur bilen vid skolan, mer eller mindre sprang in i skolan och in på en toalett. Plötsligt kändes det som om allt kom på samma gång, allt jag hållt tillbaka så länge och allt jag vägrat känna. Tårarna vägrade sluta rinna, så efter ett tag gick jag till lektion (följd av älskade N <3) och satt i ett hörn med tårarna rinnande. Nu har de slutat dock (efter ett par h), är trött och satt på masken igen. Eller, masken hoppade på mig så fort den kunde.
Jag är rädd för att släppa. Igen. Mer. Trots att bara en liten, liten del fick ta sig uttryck (jobbade ju hela tiden på att få allt att sluta kännas), var det svårt att stå ut. SVÅRT.

Inser att detta blir en katastrofal text, men helt ärligt: couldn't care less. Liiiite annat i mitt huvud just nu.