Inte en dag till..
Hemsk dag. Från början till slut. Gråtit, tappat verklighet, kastats runt mellan tankar och känslor och bara flytt från dem som betyder allra mest för mig. Hur säger man till någon att livet är ett enda stort, svart hål och att man bara önskar att någon kunde dra upp en, när man vet att det inte funkar så? När man inte vill mer och ligger på botten, men klamrar sig fast med näbbar och klor vid skolan för att jag ju måste lämna in uppgifter och göra prov... "Det är ju snart jullov, jag orkar två veckor till". Det GÖR JAG INTE. Men jag måste. Men kan inte. Men måste.
Jag har slagit knut på mig själv och drunknar i ångest. Förgiftad av stresshormon och helt isolerad i min vidriga bubbla. Jag kommer hem och skrattar fast jag borde be dem att släpa ut mig till bilen, skrika åt personalen på akuten att lägga in mig på psyk på stört och sedan låta mig vara där tills jag inte är såhär mot mig själv. Ja, det är kanske det jag borde göra. Istället låtsas jag att allt är fint. Lättast i stunden, och känns som om det skulle vara det rätta eftersom det är bäst för mina betyg.
Ändå....
JAG ORKAR INTE.
//M
Jag har slagit knut på mig själv och drunknar i ångest. Förgiftad av stresshormon och helt isolerad i min vidriga bubbla. Jag kommer hem och skrattar fast jag borde be dem att släpa ut mig till bilen, skrika åt personalen på akuten att lägga in mig på psyk på stört och sedan låta mig vara där tills jag inte är såhär mot mig själv. Ja, det är kanske det jag borde göra. Istället låtsas jag att allt är fint. Lättast i stunden, och känns som om det skulle vara det rätta eftersom det är bäst för mina betyg.
Ändå....
JAG ORKAR INTE.
//M
Kommentarer
Postat av: minna
Hej! Min läkare skickade en remiss till en arbetsterapeut, båda jobbar på öppen-psyk. Jag behövde bara säga att jag har ångest och att jag testat bolltäcken förut och att det har hjälpt. Om du inte har kontakt med nån läkare, så ring direkt till en arbetsterapeut och fråga hur du ska göra. Alla tycker ju olika, men för mig finns det nog inget bättre mot ångest.
Du verkar ha det svårt nu. Jag känner igen det där med att man tror att man måste orka och håller upp en yta inför andra, men att det är panik inuti. Hoppas du hittar ett sätt som funkar, där du inte behöver göra dig illa eller må sämre. Ingenting är värt det. Lätt att säga, jag vet, men skola och jobb går att göra om.
Trackback
