maddieswords

Ett år till har gått. Ett år till, och med undantag för 2 veckor (ja, jag har räknat dem) har jag mått hemskt. Varje dag. 
Ändå ligger jag här i min normalviktiga, svullna kropp och önskar bort sisådär 10kg (minst). Jag vill inte se ut såhär. Är inte hemma i mig själv. 
Jag tycker inte om nyår. Tycker inte om att fylla år. Allt påminner om hur många år sjukdomen/arna tagit från mig och hur hopplöst dålig jag är som inte klarar av att ta mig ur dem. Som inte kommit någonstans i år heller. "Tänk om detta kan få bli året det vänder" stod det i ett mess jag fick igår från en av de personer som känner mig allra bäst. Ja, tänk. Och tänk så besvikna alla blir när jag nästa år har gjort samma resa igen. Upp i vikt, ner i vikt, in på sjukan, ut igen, upp i vikt, ner i vikt... VAD ÄR DET FÖR LIV??? Jag är arg. Ledsen. Besviken, upprörd och frustrerad. Men jag kan inte se ut såhär. KAN INTE. Kilona är ivägen, vad jag än vill göra, så de måste bort. Fort. 
Det nya året inleds med ätstörning, depression och massvis med ångest. 
Kanske skriver jag ikväll. Fira tänker jag i alla fall inte. 
//M