maddieswords

Jag orkar inte. Orkar verkligen inte. Flytt upp på mitt rum och försöker att inte bryta ihop. Inläggningen närmar sig liksom det nya året. Jag vill bort. Inte vara kvar. Håller mig själv i handen och försöker motstå alla impulser men det är så vansinnigt svårt. Och så ensam. Så förbannat ensam. 
Lyssnar på musik och tonerna äter sig in i min själ. Djupt. Hårt. Oönskat. Jag vill försvinna, för jag orkar inte möta nästa år. Här och nu, jag VET, men det går inte. Jag försöker och misslyckas, och plötsligt känns det som om hela 2011 års ångest väller över mig. Ett helt år till med utmaningar, ångest och sjukdomar? "Så blir frisk då" - men det kan jag inte. Jag vill inte vara sjuk, men jag vill inte vara frisk heller. Vill inte dö, men inte heller leva. Ständigt dessa mellanting, en fot på vardera sidan gränsen och plattor som dras isär. Välj sida, eller bli klämd mitt emellan. Jag vågar inte. Kan inte. Och kanske vill jag inte heller. 
Jag vet inte, och kanske kan jag inte veta. Jag bara vill inte mer nu. 
//M