Stress, press och ångest

Jag har kommit till den gränsen där det inte finns något hopp

Ju mer jag låtsas på dagarna, skrattar, presterar osv., desto mer faller jag. Går sönder. Vill inte vara kvar, orkar inte. Ångesten dödar.
Projektarbetet är nu inskickat, 43 sidor långt, och på tisdag är det nationellt prov i Matte D. Känns förjävligt. Allt är fel. JAG är fel. Tjock är jag också. Nej förresten, värre än så, hittar inga ord...

Jag har levt i helvetet, och kommer aldrig ta mig ur det


Varför hålla ut när inget blir bättre.
//M

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0