Tillbaka
Tjockkänslor och galna tankar svärmar och ockuperar hela mig, attack dygnet runt och jag ger efter. Håller med. På måndag läggs jag in och jag kan inte i mina vildaste fantasier tro att de låter mig stanna på avdelningen när de sett mig. Och för alla er som tror att jag är asdålig och döende av svält kan jag berätta att jag hade normalvikt vid senaste vägningen, och med all säkerhet "bättrat på" den. Övervikt kallar jag det nu, menmen.
Bajsångest.
Inget mer att tillägga.
//M
Lilla du, sjukdomen sitter in i vikten, man kan ha anorexi/ätstörningar och vara normalviktig eller överviktig, det är i tankarna och känslorna som sjukdomen sitter. Och utifrån vad man kan läsa i din blogg behöver du verkligen mycket hjälp, du behöver hjälp att acceptera din kropp och att den ska vara normalviktig (observera att normalvikt är ett brett spann mellan BMI 20 och 24). Dessutom tror jag att du har mycket annat du behöver bearbeta också så jag ber dig, snälla...gör ett ärligt försök att ta till dig hjälpen nu när du blir inlagd. Jag vet ju att du har lärt dig massor i Varberg och fått många många verktyg och redskap (har själv varit där och blev utkskriven i våras) och hade aldrig klarat mig utan deras hjälp. Tack vare dem kan jag nu acceptera en normal vikt, acceptera min kropp, äta tillräckligt och regelbundet och på grund av det kan, orkar och vill jag hitta på saker och trivs i livet. Så snälla, ta chansen, det är så många som vill men inte får hjälp så nu när du faktiskt får hjälp så TA EMOT DEN!!!!! Kämpa på!!
