Fel

Det blev som jag ville, ändå sjuhundra mil ifrån vad jag hoppats.
Hur blev allt så fel?
Jag vill spola tillbaka, ändra om.
Men det går inte.
Jag gråter inuti. Själen smälter och rinner ned för mina kinder, bit för bit.
Jag förstår inte längre. Jag behöver en paus, men det går liksom inte att pausa livet.
Det är svart eller vitt, liksom så mycket annat. Antingen eller.
//M

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0