Det går inte.
En underbar stund i kapellet med en stjärna och (efter en stund) en tårögd åhörare. Jag vågade sjunga upp acapella. Jag hade ett bra samtal. Och jag är allt annat än ensam i världen.
Ändå faller allt. Mer och mer! Jag vill inte vara med, vill inte vara med. Besked, sanningar, dörrar öppnas som jag alltid hållt låsta eftersom jag INTE VILL GÅ IN GENOM DEM. Tårar. Smärta. Ångest. Panik.
Hjälp
Det är bara att överleva.
Does anybody hear her - Casting Crowns
//M
Kommentarer
Trackback
