Every day's the same

Det. Går. Inte. Mer. 
Det känns som om jag ska sprängas, gå i miljarders miljoner bitar och kastas iväg åt olika håll. Tankarna kör runt innanför huvudets skyddande väggar och smäller ihop i våldsamma frontalkrockar. Bråte och tankesplitter träffar huvudets inre väggar och det gör så ont att det svartnar framför ögonen. Ingenstans att fly. Ingenstans att ta vägen. Jag står ett par meter in på min väg och ser bara oändlig katastrof hur jag än vrider och vänder på vägen jag har framför mig. Livslång katastrof. Jag vill vända och springa tillbaka, göra mig själv ogjord och ofödd och fortsätta finnas där ingenting finns. I tomrummet innan jag blev jag.
Jag är flummig. Livet är suddigt. Verkligheten oklar. Bara smärtan är knivskarp och obarmhärtig.
When she cries - Britt Nicole
//M

Kommentarer
Postat av: Julia

lilla vännen.

vill ta dig i min famn och lyfta dig upp och spring bort ifrån det dumma och den dåliga världen.<3

2011-07-26 @ 19:41:32
URL: http://somethingyoung.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0