Hopplöst och hoppfullt
Kanske, kanske blir det exakt som jag vill med ponnyn. Kanske är det nu allt löser sig och jag kommer att få veta att han blir happily ever after? Kanske blir det som jag hoppats, drömt och bett, och kanske får jag veta det idag. Hoppfullt.
Jag är fortfarande snuvig, hostig och lite febrig - sjukdomen vill inte alls ge sig ännu. >:(
Dessutom är speglarna elaka så jag jobbar för att stå ut alt. putta bort all ångest som klänger på mig. Häftplåster och trogen följeslagare... Efter såhär lång tids strävande och kämpande mår jag fortfarande dåligt och sämre ju mer tiden går (hur det syns eller inte syns på vågen och mig vet jag faktiskt inte, jag ser det jag ser och kan bara hoppas att ingen annan ser samma sak). Känns faktiskt ganska hopplöst.
Dessutom är speglarna elaka så jag jobbar för att stå ut alt. putta bort all ångest som klänger på mig. Häftplåster och trogen följeslagare... Efter såhär lång tids strävande och kämpande mår jag fortfarande dåligt och sämre ju mer tiden går (hur det syns eller inte syns på vågen och mig vet jag faktiskt inte, jag ser det jag ser och kan bara hoppas att ingen annan ser samma sak). Känns faktiskt ganska hopplöst.
Jag är svartvit och full av kontraster, har svårt att hitta rätt och lagom... Om gråzonerna finns kan jag bara konstatera att de är rätt så små. Livet är såhär, och jag tror att det är så för alla ibland. Man kan vara glad och ledsen samtidigt, hopplös och hoppfull...
Hah, jisses vad flummigt... Kan man skylla på feberyra? x)
Hoppas ni har det bra och njuter av det fina vädret.
Love
Love
//M
Kommentarer
Trackback
