Crash and burn
Vill inte säga vad men ett visst möte imorse fick min värld att rasa samman mer eller mindre. Nu blir det inte direkt lättare att stå ut med monstren i huvudet... Hatar när folk använder starka, vassa ord för att fälla en och trampa ner en i leran.
Var hos min älskade ponny nu på kvällen och red i solnedgången - precis lika romantiskt som det låter om man bortser från alla äckliga flygande kryp. Diesel gick SUPER - längesen han var så powerful!!! Lösgjord, framåt, abitiös, uppförsbacke, ALLT stämde!!! Blev så glad att jag riktigt rös och jag får fortfarande sådär kärleksont i hjärtat när jag tänker på honom. Han gnäggade och travade till mig i hagen idag när jag ropade, han blev så glad att "mamma" äntligen kommit hem. Då känner man sig uppskattad.<33
Hur mycket han än räddade min kväll räcker det tyvärr inte för att lätta ångesten helt. Det är för stor. Allt är för stort. Dramatiskt och sant. Det känns konstigt att både le av kärlek och känna tårarna bränna samtidigt. Inte att rekommendera.
//M
Kommentarer
Trackback
