Det är så.
Det är såhär det är. Jag borde ha insett och tagit till mig det för längesedan. Kanske var jag inte redo. Kanske ÄR jag inte redo än heller. Men delvis. Och mer än förut. Jag står inte ut.
Jag kan inte förklara eftersom jag inte vill att alla ska veta. Jag kan berätta att jag håller på att fatta STORA beslut som kommer vända mitt liv upp och ner, men förhoppningsvis leda till att allt blir till det bättre så småningom. Men jag vet inte. Det finns inga svar på alla frågor, allt handlar om att chansa och ha tillit till att allt kommer att ordna sig tillslut.
//M
Kommentarer
Trackback
