:(
Ångesten river och jag känner hur jag faller. Djupare, längre... Bort från allt som brukade kännas rätt och riktigt och in i en värld där allt är upp och ner. Alice in Wonderland. Jag vet inte vad som är på låtsas längre. Inte vad som är riktigt och verkligt.
"I've been looking in the mirror for so long that I've come to believe my soul's on the other side"
Jag är splittrad. Delad. Trasig. Bitarna skälver, passar inte ihop och hotar att gå sönder i fler skärvor. Så vassa. Skarpa kanter som skär mot varandra när de möts - extrema kontraster - och ändå... SÅ LIKA.
Kan inte skilja. Kan inte välja.
Kan inte fortsätta vara fångad mitt emellan.
Tillslut väljer/valde fötterna väg av ren vana och för en tillbaka dit man varit eftersom det känns tryggt att gömma sig i skuggorna. Jag vet vart det slutar, jag vet hur det började. Jag vet bara inte hur jag ska bryta det.
"I've been looking in the mirror for so long that I've come to believe my soul's on the other side"
Jag är splittrad. Delad. Trasig. Bitarna skälver, passar inte ihop och hotar att gå sönder i fler skärvor. Så vassa. Skarpa kanter som skär mot varandra när de möts - extrema kontraster - och ändå... SÅ LIKA.
Kan inte skilja. Kan inte välja.
Kan inte fortsätta vara fångad mitt emellan.
Tillslut väljer/valde fötterna väg av ren vana och för en tillbaka dit man varit eftersom det känns tryggt att gömma sig i skuggorna. Jag vet vart det slutar, jag vet hur det började. Jag vet bara inte hur jag ska bryta det.
//M
Kommentarer
Trackback
