Ytterligare en ängel...
Just hemkommen från en av mina fina, fina änglar som jag inte träffat sedan augusti 2010. Alldeles för lång tid, var börjar man? Så mycket att ta igen - och så lite tid. Världen sliter oss alltid åt olika håll..! Är tacksam för alla fina ord även om jag har så svårt att ta in dem. Det känns som om mitt inre är precis sprängfyllt med känslor, tankar och intryck - det finns helt enkelt inte PLATS för fler!! Jag håller desperat kvar dem, försöker få dem att stanna eftersom det är kärlek jag behöver, men känner mig ändå rätt avtrubbad. Inuti härjar ångesten.
Åh. Jag hatar så att det är såhär. Det borde inte behöva vara såhär.
Men sak som dagens ängel sa, ord som blandades med tårar, kommer jag fortsätta komma ihåg. Ha med mig. Och förhoppningsvis kunna göra till min verklighet. Det finns ett hopp där, ett litet litet ljus. Snälla alla som läser (trots att ni inte alls vet eller förstår vad det handlar om, vilket är meningen); håll tummarna för att de orden ska gå i uppfyllelse om inte allt för lång tid.
//M
Kommentarer
Trackback
