Alone

Bara för att. Känner mig ensammast i universum, och dessutom rätt patetisk som ligger här och skriver innan dagen ens har börjat. Är helt uppfylld av ångest, stress och tankar - negativiteten har tagit över systemet. Jag är olycklig, rädd och ovillig. Inget är som det ska.
Jag rasar när livet faller samman.
Ber om ursäkt för en skev text men livet är skevt just nu. Jag får inte grepp om tillvaron.
//M

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0