Borde, men vill inte
Jag borde följa matschemat, men vill inte. Borde vilja gå till skolan, men vill inte. Borde vilja bli frisk, men vill inte. Hjärnan är låst och nyckeln borta... Ingenting känns som det ska. Därför fortsätter jag på den enda väg jag känner till och känner mig trygg på. För att jag inte klarar av någonting annat.
Jag vet om att jag fortfarande kan prata och skratta även om det inte är på riktigt. Vet om att jag kan verka pigg och glad även om det inte är på riktigt. Vet att jag kan låtsas fast ingenting är på riktigt. Så vad är verkligen PÅ RIKTIGT? Jag vet inte. Det känns som om jag gått vilse i Lustiga Huset och plötsligt inte kan hitta ut.
Kroppen sviker liksom själen. Jag faller och faller och faller. Folk undrar hur det är, jag svarar "bra" eller "dåligt" men vad jag än svarar blir det ingen skillnad. Jag känner ingenting, har stängt av som en dator i viloläge: på fast av.
Jag vet att jag borde ta tag i mitt liv, sluta hålla på såhär. Men jag vill inte.
//M
Kommentarer
Trackback
