Dåtid, nutid och framtid
Det är så mycket minnen som virvlar runt i mig just nu. Så många minnen som jag måste återuppleva. Så mycket framtiden bär med sig som också finns i allt som har varit.
Jag är på väg dit jag vill och dit jag aldrig vill tillbaka. Och ja, jag förstår att ingen tar mitt fallande på allvar - det syns ju inte!!! Men be so sure, ett par veckor till i samma tempo och det kommer att synas. Förhoppningsvis. Eller förhoppningsvis inte? Jag kan inte ens förklara.
Mår så vansinnigt dåligt och har en ångestnivå som fint nog gör det möjligt att röra vid stjärnorna som flimrar förbi. Jag förstår ärligt talat inte att jag kan sitta här och skriva. Och morgondagen? Ryggen (där min ångest vanligtvis bor) drar ihop sig i protest bara jag tänker på det. Jag vill inte. Men måste. Vill inte. Men måste.
Så mitt i allt det här måste jag gå och laga middag. Visst låter det lovande? Ibland älskar jag verkligen livet... Eller hur det nu var med det.
//M
Kommentarer
Trackback
