Det borde vara "föralltid"
Det är så mycket som går sönder. Runt mig, i min kropp och i min själ.
Det finns saker som borde vara"föralltid" men som rycks ur ens händer innan livet hunnit börja på riktigt.
Sorg. Saknad. Maktlöshet. Hopplöshet.
Jag vill ha allt jag aldrig hade. Men jag tror inte på det.
Jag är rädd och ensam, längtar efter någonstans att vara trygg.
Det är så vansinnigt svårt ibland.
Kommentarer
Trackback
