maddieswords

Jag orkar inte. Inte en gång till. Ändå har jag bara mig själv att skylla.

Det snurrar och jag kan inte bromsa. Folk ser och folk vägrar se, hela tiden är jag rädd.

Morgondagens prövningar ger mig redan huvudvärk och jag skulle ge nästan vad som helst för att få spola fram tiden ett par år. Vakna upp i en egen lägenhet, lycklig och fri... Men det kommer ju liksom inte att hända.

Jag står inte ut här och nu. Står inte ut.

Jag har ont i kropp och själ och jag sitter FAST. Jag har inte kommit långt. Jag har fallitf tillbaka.

//M