Rent hat
Jag hatar spegeln som skriker åt mig hur ful jag är. Som visar mig hur tjock jag är. Som får mig att hata mig själv och min kropp mer och mer för varje sekund.
Jag hatar mina ögon som ser så fel, och min hjärna som tolkar allt som den vill.
Jag hatar vågen där jag tvingas väga den kommande veckans självförtroende, självförakt och ångest. Hatar alla siffror och tabeller som tvunget måste beskriva min tillvaro.
Hatar.
Jag vet att hat är ett starkt ord som ska behandlas med varsamhet, men jag menar det verkligen. Utifrån och in. Inifrån och ut.
Jag hatar mina ögon som ser så fel, och min hjärna som tolkar allt som den vill.
Jag hatar vågen där jag tvingas väga den kommande veckans självförtroende, självförakt och ångest. Hatar alla siffror och tabeller som tvunget måste beskriva min tillvaro.
Hatar.
Jag vet att hat är ett starkt ord som ska behandlas med varsamhet, men jag menar det verkligen. Utifrån och in. Inifrån och ut.
Jag står inte ut med mig själv. Hur lite jag än äter eller dricker finns alltid någon dag när man tvingas äta mer än man gjorde dagen före, och genast rasar ångesten och man ser vikten skjuta iväg upp mot världsrymden och universums ände som någon j***a raket.
Jag orkar inte mer. Står inte ut. Och jag kommer inte härifrån.
Snälla, snälla, snälla... TVINGA MIG INTE ATT ÄTA MER!!! Jag SER ju hur jag växer!!!! Jag vill bara få bli smal, må bra...
Snälla, snälla, snälla... TVINGA MIG INTE ATT ÄTA MER!!! Jag SER ju hur jag växer!!!! Jag vill bara få bli smal, må bra...
Snälla.
Jag ber fast jag vet att det är förgäves. Folk vägrar ändå (av någon anledning) erkänna hur mycket jag behöver tappa i vikt för att bli normalsmal utan fortsätter att pressa i mig mat. Världen är sjuk.
//M
Kommentarer
Trackback
