Fryst

Känner mig som en isbit. Till och med näsan är blå. Hah, vill inte veta hur andra ser mig just nu, allmänt blå. 
Jobbat projektarbete hela dagen med undantag för 2h spanska nu på eftermiddagen, och ja, vi har fullt upp. Herregud. Sena besked att ta med i planen blandat med "hur vill vi göra?" och "när ska vi skriva rapporten?" har bearbetats och lagts in i schema idag = en mycket stressad och ovillig jag. Jag kan känna hur jag tappar fotfästet samtidigt som jag ökar hastigheten. Blir yr. Blir blå. Spegelbilden växer och jag sluter mig inom mig själv, i min egen värld med mina egna metoder, för att klara av påtryckningarna från den vidrigt tuffa omvärlden. 
Låt mig bara slippa. Stressad och olycklig. Jag vill bara ha svar. 
Jag vet att jag deppar mycket, men så är det med mitt liv. Skriver trots allt den här bloggen för MIN skull, vill kunna ge mig själv ett par ord om dagen som inte är riktigt så fulla med lögn som resten av dem. 
Jag ljuger inte för att vara elak. Jag ljuger för att överleva hålla ihop.
Nu blir det stallet för min del. Helt ärligt lockar det mig inte alls. Jag vill bara bort.
//M

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0